Derpå dbykre Hal nhåstigt OM amne, I tånke all ban sagt tillräckligt. Jag frågade honom, om den Ånternationala skräddareföreningen kunde förfoga öfver stora summor. — Ännu icke, svarade han; men Pariser-Handtverksföreningen har flera gånger gifvit ut betydande summor på strikes. vi — Men äro icke alla edra föreningar olagiga? — Jo; men de äro nu så vidt spridda, att ingen polisprefekt skulle bry sig om att bråka med dem. Både ÄInternationala Föreningenoch Skräddareföreningen ha åtalats och dömts. Här äro referaten öfver målen, men dessa åtal väckte så mycken skandal och harm bland arbetarne i Paris, att sannolikt ingen af oss skall bli anklagad. När vi önska att hålla ett möte om mer än 20 personer, underrätta vi derom polisprefekten, som skickar en kommissarie, för att göra anteckniugar, och så länge vi ej öfverskrida alla hofsamhetens gränser göres ingen anmärkning. — Jag tyckte, att ni sade att den Internationala Föreningens främsta utskott har sitt säte i London; det kommer sig naturligtvis af politiska skäl. Jag förmodar, att engelska regeringen aldrig blandar sig i edra åtgöranden? — Åhnej, tvärtom. vid ett tillfälle har hon skyddat tvenne af våra medlemmar. År 1867 fingo tvenne engelska delegerade till den årliga kongressen, då de genom Frankrike återvände från Schweiz, sina ressaker öppnade och blefvo beröfvade alla sina papper. Då de anlände till England, vände de sig till utrikesministern, lord Stanley. Han var mycket stel och frågade blott: ÅÅro de britiska undersåter 7? Då han fick ja till svar, begärde han genast att få papperen tillbaka genom britiske ambassadören i Paris, och vi fingo dem snart. — Hvar tänken j hålla kongressen i år? — Vi hade hoppats att kunna hålla den i Paris, men jag befarar, att de politiska förhållandena nu icke skola tillåta oss det. — Ni menar, att j haden hoppats på en fullständig regeringsförändring — kanske att få en republik i Frankrike ? — Jag säger icke nej! svarade han med en suck. Måhända kunna vi hålla vår kongress i Tyskland. Men Bismarck är mycket stark starkare än den här. -Jag skall i ett nästa bref ytterligare redogöra härför. Rörande sjelfva omröstningsfrågan erfara vi nu, att venstern — den republ:kanska oppositionen i kammaren — afgjordt splittrats i tvenne delar: partiet Gambetta-Ferry och partiet Picard. Det är det förra partiet, som utfärdat sitt manifest till folket, hvari detta uppmanas att rösta nej eller att helt och hållet afhålla sig från att rösta, derför att det personliga regeringssystemet i den nya författningen behållit sina förnämsta privilegier och derför att författningen icke garanterar solkets regering genom sjeltva foiket. Picard vill utfärda ett annat upprop, hvilket vill orgmisera en särskild omröstning vid sidan af den kejserliga, i hvars tvetydighet oppositionen vill se en fälla. Afven venstra centern har upplöst sig. På ett sammanträde mellan dess medlemmar uttalade sig några för, att partiet skulle i omröstningssaken ansluta sig till högra centern, under det andra ville, att man ej skulle bestämma sig för något steg. Då någon enhet ej kunde bringas till stånd, beslöt man att låta det bero på hvar och en enskild att intaga den ställning han dehagade under omröstningen. Mellan högra centern och högern råder deremot god enighet; endast några få medemmar af yttersta högern sägas vilja utfärda ett särskildt upprop. Det antages nu för afgjordt, att äfven Talbouöt, den tredje af venstra centerns representanter inom ministeren, skall komma att afgå efter omröstningens slut. Jesuitertidningen ÅUnita Cattolica i Rom säger att Darus utträdande ur utrikesministeren är en försynens skickelse (!!). Det är så, som Gud tillförsäkrar sin kyrka den frihet, presterna dagligen i messan begära för henne. Kejsarinnan af Österrike säges hafva afböjt öfversändandet af den gyllene rosen, som påfven denna gång velat förära henne. Förhandlingarne om påfvens ofelbarhet skola börjas i medlet af Maj på ekumeniska mötet. På båda sidor rustar man sig för striden. Oppositionens leder äro, om än något svagare, likväl åter fast slutna och omfatta nästan hela det österrikiska och tyska samt en stor del af det franska episkopatet, jemte flera engelsmän och amerikanare, inalles 115 röster. I deras namn skola isynnerhet kardinal Rauscher från Wien och biskop Hefele från Rottenburg föra ordet. Majoriteten räkhar 500 röster, och om den förklarar, att äfven dogmer kunna beslutas med enkel röstmajoritet (hvaremot oppositionen på det bestämdaste uttalar sig), så är beslutet om ofelbarheten otvifvelaktigt. Opposit:oven räknar dock på de katolska makternas understöd. Från England skrifves, att under förliden vecka 10 ångare afgått från Liverpool, medförande 6 å 7,000 utvandrare till Amerika. Drottning Victoria har ej väl törlorat sin förtrogne privatsekreterare, general Grey, förrän äfven en annan förtrogen bortgått, neml. lady Littleton, som i många år ledt de kongl. prinsessornas uppfostran. Hon var 87 år gammal. Till Ceylon väntades hertigen af Edinburgh d. 30 Mars, och stora tillrustninga: hade gjorts för hars festliga emottagande. Turkiets regering har bifallit nedläggandet at en telegrafkabel mellan Konstantinopel och Odessa. Från Spaniens hufvudstad har hertigen af Montpensier nu begifvit sig i landsflykt, d. v. s. att han uppsökt sin familj i Sevilla. Om en månad kan han få återvända till Madrid. IIans anhängare ha ock för afsigt att ännu i Maj månad före diskussionen om de organiska lagarne ställa tronfrågan åter nå