Göteborgsposten – 25 april 1870, sida 1

— Aldrig, min herre. — Men det borde någongång ha funnits buteljer som ej voro fullt urdruckna? — Nej, min herre, hr grefven hade gifvit mig rättighet att bära ned hvad som var qvar af vinet. — Hvar ställdes de tömda buteljerna? — Jag ställde dem på botten af det här skåpet, och då de hunnit upp till ett visst antal, bar jag ner dem i källaren. — När bar du sista gången ner dem? Francois tycktes söka i minnet. — Det är fem eller sex dagar sedan. — Godt. Hvilka likörer tyckte din herre om? — Salig hr grefven drack nästan aldrig likör. Då han händelsevis fick lust att taga ett litet glas konjak, tog han det i likörkällaren som ni ser der. — I skåpet fanns således hvarken romeller konjaksbuteljer ? — Nej, min herre. — Tack, min gosse, du kan nu gå. Francois skulle just lemna rummet då hr Lecoq kallade honom tillbaka. — Medan du är här, sade han i likgiltig ton, kan du se efter om du återfinner ditt antal tomma buteljer. Betjenten lydde och då skåpet var öppnadt, utropade han: — Det finnes ej en enda! — Verkligen? återtog hr Lecoq. Nu kan du gå, min gosse. (Forts)