Fran Utlandet. Hittills har det varit vanligt, att de blå, gula, röda, hvita och gröna böcker, som regeringarne framlagt tör sina vederbörande parlament, uteslutande omfattat diplomatiska notvexlingar, der politiken diskuterats på allt sätt och med sofistiskt hårklyfveri. Det var först för jett par år sedan som England bröt denna coutume och beslöt att draga verklig nytta af sina beskickningsstaber, ej belåtet med att i dem endast ha eleganta kavaljerer i hotcirklarne eller på den förnäma verldens baler och feter. Den betraktelsen har neml. mer och mer gjort sig gällande, att tyngdpunkten för ett lands allmänna angelägenheter ej ligger vid dess hof blott, utan ätven, och kanske mera, hos sjeltva folket, i dess ernådda utvecklingsståndpunkt och i dess förhållanden i allmänhet. Till en början infordrade engelska regeringen från sina diplomatiska agenter periodiska uppgifter om de olika ländernas handelsverksamhet. Då senare den irländska jordfrågan framträdde på dagordningen, i sina konseqvenser medförande ätven en fullständig social omhvältning i sjelfva Englands grundegendomsförhållanden, infordrades uppgifter från de diplomatiska agenterna ang. dem i andra länder. Dessa uppgifter hatva, samlade, utdelats för några veckor sedan till parlamentet och äro, att döma af de utdrag som kommit för våra ögon, af ganska stort intresse. Nu har i dessa dagar en ny sådan blå bok utdelats till parlamentet i London, hvilken omhandlar de industriidkande klassernas ställning i främmande länder. Arbetarefrågan är en af vår tids vigtigaste angelägenheter och tränger sig fram med en kralt, som ej längre kan forbises. Det vittnar derför om vaken blick och ett prisvärdt törutseende hos engelska regeringen, då hon med ett visst mod underkastar frågan en öppen, par