Göteborgsposten – 20 april 1870, sida 1

gång händer. — Uvilket händer ofta, rättade hr Courtois; pendylen i min salong har till exempel varit i oordning, jag utsättning att slagverket ej varit i oordning, hvilket någon 3 vet ej huru länge. Hr Lecoq försjönk i funderingar. — Det kan hända, yttrade han, att hr fredsdomaren har rätt. Jag har sannolikheten på min sida, men sannolikheten är ej nog vid början af en sådan undersökning som denna, det fordras visshet. Det återstår oss lyckligtvis ett medel att bekräfta saken: vi ha sängen; jug vill slå vad att den är bragt i oordning. Han vände sig till mairen och yttrade: — Min herre, jag behöfver en domestik som kan lemna mig en liten handräckning. — Onödigt, sade hr Plantat, jag skall hjelpa er, jag; det går fortare. Han och Lecoq upplyftade sänghimmeln och nedlade den på golfvet, på samma gång borttagande sparlakanen. Sängen visade sig då vara i fullkomlig oordning. — Nå hade jag rätt? frågade hr Lecoq. — Det är sannt, svarade hr Domini något öfverraskad, sängen är i oordning. — Ja, den är i oordning, svarade polisagenten, men man har ej legat der. — Men... ville hr Courtois invända. — Jag är säker på hvad jag säger, afbröt polisagenten. Man har lyftat upp täcket, det är sannt, man har kanhända lagt sig på sängen, man har tryckt ner öron