Göteborgsposten – 20 april 1870, sida 1

gotten, skrynklat till lakanen, men man har ej för ett öfvadt öga kunnat ge den utseendet af en säng, i hvilken två personer sofvit. Att på sådant sätt bringa en bädd i oordning är lika svårt, svårare kanhända än att ordentligt bädda upp den. En säng är ett af de vittnesbörd som aldrig bedraga. Man har ej legat i denna... — Jag vet nog, anmärkte hr Plantat, att grefvinnan var klädd, men grefven kunde ha lagt sig först. Instruktionsdomarvn, läkaren och mairen hade närmat sig. — Nej, min herre, svarade hr Lecoq, och jag kan bevisa er det. Bevise: är för öfrigt lätt och efter att ha hört det, skulle ett barn om tio år ej låta narra sig af denna oordning. Han bredde varsamt täcket och öfverlakanet tillbaka till midten af sängen samt fortfor: — Dessa örongott äro mycket tilltryckta båda två, eller hur? Men se under kudden, der skail ni ej finna några af de veck som hufvudets tyngd och armarnes rörelser åstadkomma. Det är ej allt: betrakta sängen från midten till yttersta ändan. Då täcket är lagdt med omsorg, böra de två lakanen vidröra hvarandra öfverallt. Stick in handen som jag — han stack in en af sina händer mellan lakanen — och ni skall känna ett motstånd som ej skulle finnas om benen varit utsträckta ända till detta ställe. Hr de Tremorel var tillräckligt lång för att upptaga sängen i hela dess längd. Hr Lecoqs bevisning var så klar, att det ej mer återstod något tvifvel.