Göteborgsposten – 19 april 1870, sida 2

Liggande på knä förde rolisagenten sin hand öfver den tjocka mattan, bland porslinsbitarne. — Den är fuktig, mycket fuktig, allt tht var ej utdrucket då porslinet sönderslogs. — Det kunde vara mycket thå qvar i kannan, anmärkte hr Plantat. — Jag vet det, svarade hr Lecoq. Af fuktigheten kunna vi således ej sluta oss till tiden för brottets begående. — Men pendylen anger den, yttrade hr Courtois, och det mycket noggrannt ändå. — Ja, medgaf hr Domini, mairen förklarar i den af honom uppsatta rapporten att urverket stannat i fallet. — Tiden som pendylen utvisar förefaller mig besynnerlig, anmärkte hr Plantat. Visaren pekar på tjugo minuter öfver tre, och vi veta att grefvinnan var fullt klädd, som midt på dagen, då man mördade henne. Var hon således ännu uppe, drickande en kopp the vid tretiden på morgonen? Det är föga sannolikt. — Äfven jag, sade polisagenten, har förvånat mig öfver denna omständighet och det var med anledning deraf som jag nyss yttrade, att de kanske ej voro så dumma som jag i början trodde. Men vi skola snart få se. Med yttersta försigtighet upplyftade han derefter pendylen och satte den på bordet vid kaminen. Visarne pekade ännu alltjemt på 3,20. — Klockan tjugo minuter öfver tre, mumlade Lecoq i det han slöt en liten klots under sockeln för att pendylen skulle stå jemnt, det är ej vid den tlden man brukar dricka the, för tusan! Det är ännn mindra vid den