Göteborgsposten – 19 april 1870, sida 1

Dominis obenägenhet för polisen och ogillade många af de medel som densamma mäste använda, såsom varande ur strängt moralisk syupunkt oriktiga, om de också insågo deras nödvändighet. Men hr Lecoq var ej den man som fällde modet för så litet. Han satte hatten på hufvudet, yttrande till hr Domini: — Hr instruktionsdomaren tillåter väl? Jag har så svagt bröst. Då alla nu reste sig från sina platser, begagnade han sig af rörelsen för att närma sig hr Plantat och sträcka fram sin dosa. — Behagar hr fredsdomaren? frågade han. Hr Plantat trodde sig ej böra neka, han tog en pastilj och polisagentsn såg helt belåten ut. Det var med honom som med de stora skådespelarne, han behöfde en publik som sympatiserade med honom, och han hade en obestämd känsla af att han här skulle komma att arbeta inför en amatör. j VI. Hr Lecoq var den förste som steg uppför trappan, och de stora blodfläckarne föllo honom genast i ögonen. — Ahl! utbrast han med upprördt utseende vid hvarje ny fläck, eh! ah! de olyckliga. Hr Courtois blef helt rörd öfver att finna denna känslofullhet hos en polisagent. Han trodde att dessa uttryck