Göteborgsposten – 13 april 1870, sida 2

ta, f af denna paragraf, emedan den för vädjanden mt till folket (plebiscite) till en bestämd regel. il-De fordrade, i enlighet med den önskan deras parti tillkännagifvit, att hvarje folkomröstning isskall för framtiden godkännas af båda kama. rarne, innan folket kallas att omrista deröfver, och att en sådan bestämmelse skall i förom tatningen intagas. Till denna mening synas flera af kabinetÄ tets medlemmar hafva anslutit sig; men kejgsaren har på det bestämdaste upprest sid dernemot. Häraf brytningar, hvilka gifvit anleddningar till täta ministersammantiäden. Ef era som kejsaren ej velat ge med sig, ba de s. nämnda båda ministrarne begärt sitt afsked. ben mera böjlige Olivier, som ifrån början Se varit at lika mening med Daru, synes dock zt bafva ännu en gång gifvit vika för kejsaren, sannolikt af patriotism i det han är ölvertygad om, att det, om han nu lemnar rogeringstömmarne, äfven skall vara slut med det liberala kejsardömet och att då en inre agitation skall följa, en stående duell mellan kejsardömet och reaktionen på ena sidan samt de radikala och hela det konstitutionelt sinnade intelligenta Frankrike på den andra, hvilken duell lätt kan drifva landet i en inre revolution eller ett yttre krig, hvilka kåda eruptioner böra lika mycket undvikas. Såsom läsaren finner, bekräftar sig tyvärr alltför snart vårt antagande, att folkomröstningen skall föranleda i sina konseqvenser till nya faror för Frankrikes inre lugn. Ryktesvis förljades, att staden Paris municipalkommission i sin helhet begärt afsked, ehuru den på Seineprefektens ifriga framställningar samtyckt till att ännu icke gifva offentlighet derät. Striken i Creuzot är ännu icke slut, och nu underrättas myndigheterna, att äfven arbetarne i Fourchamboult gjort strike, Der finnas stora grufvor och hyttor. Fourchamboult ligger i departementet Niövre, hvilket tillhör det republikanskt sinnade Frankrike. Dessa arbetsinställningar innebära sociala brytningar, hvilka för kejsardömet medföra en ny fara. Härtill komma nya och i viss mån oroande rykten om kejsarens helsotillstånd. Han har visserligen till häst hållit revy med trupperna; men genast deretter måst intaga sängeo. Han har visserligen senare kommit ur den, men hans helsa är likväl åter vacklande. I Rom regerar påfven som en turk öfver de österländska biskoparne. Fastän Turkiets sändebud i Florens, Rustem-Bey, trädt emellan, söker man i Rom fortfarande att gripa den Antonianska munk, som är anklagad för att hafva upphetsat till den armeniska schismen, Inqvisitionen har äfven vändt sig mot biskopen af Damascus, som vägrade att öfverlemna munken tills dess sbirrer, och han har fått befallning om att företaga en religiös öfningskurs i klostret Santa Sabina, ett biskopsfängelse. Monsignore Casangian, erkebiskop af Antiochia och öfver-abbot för de armeniska Antonianerna, har dömts till ett liknande straff i Santi Giovanni e Paolo, derför att han motsatte sig ett försök att eftertorska flyktingen i Antonianska klostret nära St Peter. Både monsignor Casangian och biskopen af Damascus vägra att underkasta sig inqvisitionen, och de ha underrättats om, att de skola efter en bestämd dag med våld föras till klostren. Inqvisitionen har haft ett sammanträde medj de andra österländska biskoparne rörande denna sak, och de sägas hafva uttalat sig mot sina landsmän och kolleger samt underkastat sig den hel. stolen. Efter denna sammankomst hänsköt påfven ärendet till kardinalerna, hvilka samma dag höllo en extra sammankomst i Vaticanen. Resultatet af deras öfverläggningar är ej kändt, men kyrkans vänner vänta stora förvirriogar. Rustem-Beys sändning lärer fullstänligt misslyckats. Till svar på hans begäran om att bli officielt förestäld för påfven såsom len Höga Portens representant, sade kardinal lntonelli, att ett sådant steg skulle ogillas af rankrike, som ej skulle tillåta den hel. stoen att emottaga ett direkt sändebud från Curkiet, emedan Frankrike gjorde anspråk på tt vilja vara de österländska katolikernas bekyddare; och af samma skäl afböjde kardialen ett förslag om ett konkordat, hvilket kulle gifva sultanen rätt att utnämna de sterländska patriarkerna och biskoparne efter n af påfven uppsatt lista. HAD Hotet I