Göteborgsposten – 13 april 1870, sida 2

— — Fran Utlandet. Ninisterkrisen i Paris tyckes antaga allt större proportioner. Sedan det visat sig faktiskt, att finansministern Buffet begärt atsked, erfara vi nu, att äfven utrikesministern sannolikt kommer att afgå, och skola de väl sedan i sin ordning följas af Talhouöt. Dermed är den minister, som skulle rädda det napoleonska kejsardömet sprängd, likasom regeringens ställning till lagstiftande kåren lätt kan bli brydsam nog, i det venstra centern antagligen skall affalla med grefve Darws utträde, så att Ollisvier skall kunna ensamt stödja sig på den rögra centern, hvars sammansättning redan så länge förhånats af de oppositionela organerna, att den med skäl kan sägas sakna anseende, såsom till stor del tillkommen genom prefekternas påtryckning. Svårigheterna hopa sig således på nytt för Ollivier, och vi börja alltmera tvifla på, att han sjelf blir gammal vid regeringstyglarne. Kejsar Napoleon är åter ången i Rouhers nät; och sig sjelf ovetande är denna kejsardömets onde genius. Det är ej godt att säga, hvad utveckling händelserna skola taga i Frankrike, men nog synes den närmaste framtiden båda allt annat än lugn. Ministerkrisen har framkallats deraf, att kejsaren vill oåterkalleligen ha qvar i törfattningen senatsconsultans 13:de paragr., så lydande: Kejsaren är ansvarig inför det franska folket, till hvilket han alltid kan vädja. De båda sorna medlemmarne af venstra cenern, Daru och Buffet uttalade sitt ogillande