Göteborgsposten – 13 april 1870, sida 1

ganska vackert profstycke af det mesopotamiska språket, vill jag tycka; och kastar man en blick i den tyska tidningen Philadelphia Demokrat, skall man öfvertygas om att et annat par, en dansk skribent och en tysk sättare, icke gjort sin sak stort sämre ifrån sig; här läser man neml:: ——— —— Bergnägungen. Skandinavisk Forening i Philladelphia, aftholder Onsdagen den 9. marts Bal i Oddfellow Hall, N. W. Cor. 3. Brown Str. Billetter a S1. Erhaldes vod Ingangen. Baled aabnes klo. 3) ef. m. Foreningens Locale er i No. 347 North 3. Str. Sammankommst ver Sondag og ver forste Tirsdayi Maaneden. Det är naturligt att jag ställde mig inviten till efterrättelse och infann mig på klockslaget i Odd sellowes hall, som, i parentes sagdt, upptager den största byggnad i Philadelphia. Här fann jag den skandinaviska föreningen representerad af c:a 50 par, hvaribland ett ringa fåtal svenskar. Språkförbistringen var allmän: svenska, norska, danska och engelska om hvartannat. Musiken bestod af fem tyskar — således fägnades icke örat af några svenska melodier. Kl. 12 intogs en anspråkslös Åsupper, dervid danskarne visade sig särdeles angelägna att hålla tal. Svenskarne deremot lydde den gamla regeln och läto maten tysta mun. Föreningens eångkör, som räknar medlemmar af alla tre nationerna, lät höra några stycken, hvaribland Klara stjerna! Dansen fortfor till kl. 5 på morgonen. Sedan dess har jag icke råkat några af mina många nyförvärfvade bekanta, som lofvat mig närmare upplysningar om ifrågavarande förening, hvarför jag denna gång icke kan säga mera om densamma, än att den bildades under sommaren 1868 och synes vara skandinavisk i högre grad än dem jag förut påträffat i Amerika, och hvilka varit det blott till namnet. I Chicago t. ex. d-aga skandinaverna icke jemnt alls. Der lärer det vara så, att när de någon gång skola ut på parad, måste alltid en liten sammandrabbning törsiggå först för lösandet af den stående frågan, hvilken af nationernas fanor, den svenska eller den norska, skall intaga hedersplatsen i midten. När ugumenter brista, få näfvarne gifva utslaget. Man skulle ej kunna undra på, om följden häraf blefve den, att ingen gerna vill tjena såsom fanbärare, ty de få naturligtvis sitta svårast emellan. Isidor K.