Vv. Trappan var afspärrad, men vestibulen fri och uppfylld at folk. Då och då visade sig ett hufvud vid den halföppna dörren till matsalen. Det var någon mera djerf än de andra, som ville se rättvisans folk äta och försökte uppsnappa några ord för att sedan kunna skryta dermed för andra. Men rättvisans folk aktade sig för att säga något af vigt för öppna dörrar och i närvaro af den domestik som passade upp dem. Ännu helt upprörda af det rysliga brottet och oroliga öfver det dunkel som ännu sväfvade öfver saken, behöllo de sina intryck för sig sjelfva. Hvur och en för sig sökte pröfva riktigheten af sina misstankar och behöll sin innersta tanke för sig sjelf. Under det hr Domini åt, orånade han sina anteckningar, numrerade han bladen, utmärkte med ett kors vissa af de anklagades svar, som varit särskildt betydelsefulla och borde utgöra grundvalen för den blifvande rapporten. Han var kanhända minst orolig af de fyra som suto vid bordet. Detta brott tycktes honom ej tillhöra dem som utgöra en instruktionsdomares förtviflan. Han hade motivet klart för sig och ansåg Jean Bertaud och Guespin som brottsliga eller åtminstone medbrottsliga. (Karta )