vara i en sak, som är af största betydelse för vår nationala sjelfständighet. Efter de stora förändringar, som i början af detta århundrade omgestaltade våra yttre förhållanden, genom å ena sidan förlusten af Finland och Åland samt afståendet at Pommern och Wismar, å den andra sidan föreningen mellan Sverige och Norge, har den skandinaviska halfön fått åtnjuta en ostörd fred. Detta kan tillskrifvas den lyckliga omständigheten, att Danmark varit tör svagt för angrepp, att Preussen varit för aflägset och sysselsatt med hätdandet af sir ställning och med Danmark, samt att vår ösviga granne Ryssland hållit på att smälta det nytörvärtvade och för öfrigt haft inflytande på oss genom samiljefördrag med vår regerande dynasti, hvarjemte vi gifvit efter i de kollisioner, som förekommit. Det värn vi möjligen egt i förbundsfördraget med Ryssland är genom Novembertraktaten med vestmakterna bortfallet. I öfverensstämmelse med sina traditioner och böjelser har svenska folket härigenom en gång för alla utmärkt sin ställning i det vesterländska Europas led och utgör nu dess venstra mot Norden framskjutna flygel. Denna ställning är mera ärofull, men innebär också större tara. Det vestra Europa saknar en sådan organisation, som tryggar dess sammanhållning. Det skulle möjligen i farans stund kunna vilja hjelpa oss på samma sätt, som det 1863 hjelpte det garanterade Danmark — genom en pression att gifva elter. Vi måste derför vara betänkta på att törsvara oss sjelfva. För ett sådant försvar är vårt geografiska läge någoilunda godt. Sverige-Norge kan betraktas som en naturlig fästning, men en sådan måste ha utanverk. Dessa utanverk bildas af de ögrupper, som omgitva vår halfö: i norr Lotoden och den nordliga arkipelagen, i öster Ålandsöarne, Gotland och Öland, i söder och vester de danska öarne med Jutland. Förlusten at hvilken som helst af dessa punker är för oss vådlig. Förlusten af Ålandsbarne 1809 var en stor förlust, som blott ringa uppväges af Rysslands lotte (1856) att ej befästa dem. Jemväl den danska skärgärden felas oss f. n., och derför är den skandinaviska fästningen utsatt för att från flera håll med fördel anfallas och att jemtörelsevis lätt innestängas. Från Åland äro vi hotade i landets midt, från Danmark hotas Norge samt vår vestoch sydkust. Om Danmark ej kunde undsätta oss med en man eller en onda jolle, skulle dess förbund med oss dock vara af outsägligt gagn, i det vi kunde samla vår kraft på den hotande punkten. Om vi under vårt sista krig med Ryssland ej nödgats samla trupper i Skåne och mot norska gränsen, skulle Finland sannolikt ej då gått forloradt. Danmarks militära hjelp bör dock icke underskattas. Det har en med vår egen semnstark arms, har god ekonomisk etällnmg och en flotta, genom hvars förening med vär körsvarskratten till sjos skulle bli tördubblad. Genom en dylik förening kunna SverigeNorge möjligen atvärja en hotande fara — den fara som hotar dem genom Danmarks undergång. 1 sin närvarande ställning kan Danmark svårligen bestå. Om det ej bir nordiskt, skall det bli ryskt eller tyskt. Måhända skall det föredraga en nominel sjelfständighet under ryskt beskydd framtför att wingas till en förening med det afskydda Tyskland. Hurudan blir väl då SverigesNorges ställning? Men om detta ej inträffar, om de preussiska örnarne tå i ro slå ned på Kronborg, så kan detta endast ske mot det, att Ryssland betingar sig fullt motsvarande vederlag, hvilket knappast kan tänkas utan Sverige Norge. Danmarks undergång skulle alltså sannolikt äfven medföra vår. Skulle åter genom en för oss jemförelsevis lycklig konjunktur Preussen kunna in förlifva Danmark utan att ät Ryssiand behötva offra Sverige-Norge, helt eller delvis, bietve ändock vår haltös ställning sämre än Danmarks närvarande. Inklämdt mellan tvenne stormakter egde den ej ens det hopp, som står Danmark öppet genom en sammanslutning. Det vore då för sent! Stödjande sig på denna onekligen riktiga slutledning, vederlägger fört. derpå med sin verkligt bindande bevisning alla de olika invänningar, som bruka framkastas i de we nordiska länderna mot en förening, och lofvar att i en blifvande uppsats redogöra för en nordisk törenings betydelse och verksamhet.