OGti—— — ——-— —— ——5 ———7—7777——— ———pä2kf 1t—cetktt har förut. Jag känner denne unge man, emedan han gifvit mig smultron och vindrufvor till försäljning ur grefvens drifhus; jag förmodar att han stal dem, och vi delade penningarne som jag erhöll för dem mellan oss. Hr Plantat lät höra en suck af tillfredsställelse, som ungefär betydde: Nå, godt, jag visste det väl! Bertaud hsde ej misstagit sig då han sade att man skulle hålla honom i fängelse. Instruktionsdomaren lät nu bortföra honom och det blef Philippes tur att undergå förhör. Den arme ynglingen var i ett ömkligt tillstånd: han grät heta tårar. — Att anklaga mig för ett så groft brott, mig! upprepade han. Han berättade enkla och rena sanningen. Då man frågade honom vid hvad tid hans far kommit tillbaka hem, svarade han att han ej visste det; han hade lagt sig klockan nio och sofvit oafbrutet ända till morgonen. Han kände Guespin, ty han hade sett honom komma till dem åtskilliga gånger. Han var ej okunnig om att hans far hade affärer med grefve de Tremorels trädgårdsmästare, men han var okunnig om arten af dessa affärer. Han hade för öfrigt ej fyra gånger talat med Guespin. Instruktionsdomaren befallde att Philippe skulle sättas i frihet, ej derföre att han var absolut öfvertygad om hans oskuld, utan derföre att, ifall ett brott blifvit begånget af flera medbrottsliga, det alltid är en fördel att låta en af dem man har reda på vara fri; man bevakar honom och kan genom honom få reda på de andra.