Göteborgsposten – 12 april 1870, sida 1

ni känner mördarne, så nämn dem för mig. Försök förtjena något öfverseende genom uppriktighet och ånger. Guespin gjorde en åtbörd af undergifvenhet, som en olycklig, hvilken tagit sitt parti. — Vid allt hvad heligt är, sade han, jag är oskyldig. Och dock inser jag fullkomligt väl att om man ej fioner de brottsliga, så är det förbi med mig. Hr Dominis öfvertygelse var fattad och stärkt. En ransakning är ej något så svårt arbete som man torde föreställa sig. Det svåraste, hufvudsaken, är början deraf; det är i början man skall finna hufvudändan af tråden, som genom den härfva af list, undanflykter och lögner som den brottslige hoptrasslat skall leda till sanningen. Denna dyrbara tråd var hr Domini säker om att ha funnit. Då han hade en af mördarne var han viss om alt snart äfven ha de andra. Fängelserna i våra dagar, der man äter bra och ligger på goda madrasser, ha det oaktadt förmågan att lösa tungan lika bra som medeltidens sträckbänkar och spanska stöflor. Instruktionsdomaren öfverlemnade Guespin till gendarmkorporalen med befallning till denne att ej förlora honom ur sigte. Han skickade sedan efter den gamle tjufskytten. Denne var ej bland dem som fälla modet. Han hade så ofta haft att göra med rättvisan, att ett förhör mer eller mindre bekom honom föga. Hr Plantat märkte att han tycktes långt mera trotsig än orolig. — Denne man är mycket illa anskrifven i min kom