Göteborgsposten – 12 april 1870, sida 1

instruktionsdomaren yttrade dessa ord långsamt och med tonvigt, liksom för att gifva dem större betydelse och låta jett hopp om öfverseende lysa för den anklagade — det kan hända att ni blott haft en indirekt del i detta brott; i så fall ... — Hvarken indirekt eller direkt, afbröt Guespin, hvarefter han häftigt tillade: Hvilken olycka att vara oskyldig och ej kunna försvara sig! — Om det förhåller sig så, återtog hr Domini, bör det ej göra något särdeles intryck på er att bli förd till grefvinnan de Tremorels lik? Den anklagade hörde denna hotelse utan att blinka. Man förde honom till den sal der man nedlagt grefvinnan. Han betraktade liket med lugn blick och yttrade blott: — Arma grefvinna! Hon skall ej mer gifva mig någon gratifikation, som fordom då jag lyckats att draga upp någon sällsynt blomma åt henne. Hon var en god qvinna. Han tillade ytterligare: — Hon är lyckligare än jag; hon är död, hon lider ej mer, då jag deremot oskyldigt är anklagad för att ha dödat henne. Mairen, läkaren och hr Plantat hade följt instruktionsdomaren och den anklagade. — Hvilken fräck envishet! hvilken barbarisk känslolöshet! hviskade den värde hr Courtois i doktorns öra. Hr Domini gjorde ännu ett försök. — Guespin, sade han, om ni på något sätt har kännedom om detta brott säg det, jag besvär er derom. Om