Göteborgsposten – 11 april 1870, sida 2

år. Jag hade sedan ej en sou qvar, men ville ändock fortsätta mitt lefnadssätt... Ni förstår eller hur? Det var vid den tiden som stadssergeanterna en natt togo mig. Jag blef ej fri på tre månader. Ni skall finna mitt namn i polisprefekturens annaler. Vet ni hvad som står der om mig? Det står att då jag kom ut ur fängelset sjönk jag i ett sådant djip af elände som endast finnes i Paris. Jag lefde bland skälmar, tjufvar och glädjefiickor ... der har ni sanningen. Den värde mairen i Orcival visade den djupaste bestörtning. — Rättvise himmel! tänkte han, hvilken djerf och cynisk skurk! Och att veta sig alla dagar vara blottställd för att få in sådana uslingar i sitt hus såsom tjenare! Instruktionsdomaren teg. Han insåg fullkomligt att Guespin befann sig i ett af de ögonblick då en man under passionens oemotståndliga välde blottar sina tankars innersta. — Men det är en sak, fortfor den olycklige, som ej står antecknadt om mig. Det står ej antecknadt hvilken vämjelse jag fick för detta usla lefoadssätt, huru innerligt jag önskade att öfvergifva det. Det står ej antecknadt hvilka förtviflade ansträngningar jag gjorde i detta afseende och huru bittert jag ångrade det förflutna. Det är en tung börda att ha antecedentia sådana som mina. Omsider har jag kunnat återtaga mitt yrke. Jag är skicklig, man har gifvit mig arbete. Jag har haft fyra platser efter hvarandra, ända tills jag genom en af mina gamla principaler kom hit. Jag har befunnit mig väl här. Jag