Göteborgsposten – 11 april 1870, sida 2

Från Utlandet. Den mycket ofta citerade, men oaktadt allt jesuitiskt spioneri alltjemt hemlighållne korrespondenten i Augsb. allg. Zeit från ekumeniska mötet i Rom berör i ett af sina senaste bref en fråga, hvilken onekligen lifligt sysselsätter mer än en i Rom, fastän man ej vågar ut dermed: neml. den om hvad som skall följa, i händelse päfven Pius IX skulle plötsligt aflida, en tilldragelse som ovilkorligen skulle framkalla stora omändringar i många afseenden. Korresp. skrifver: Det är anmärkningsvärdt, att den italienska regeringen ej gjort något försök att draga fördel af de nya förvecklingarne och af insörandet af ett nytt emot den romerska absolutismen principielt fientligt regeringssystem i Frankrike. Orsaken till denna skenbara likgiltighet uppfattas ingenstädes klarare, än i sjelfva Rom. Man är tålig, derför att man ser afgörandet närma sig på naturlig väg och utan våldsamhet; man vet, att en vidt omfattande förändring måste inträda med Pius IX:s död. Hans efterföljare skulle tillträda den tunga arfvedelen under helt andra förhållanden. Afven i ett annat afseende skall regeringsvexlingen bli en betänklig öfvergång för det härvarande systemet. Ett påtveval under närvarande omständigheter skulle kunna bli farligt för den kyrkliga centralisationen. Det parti, som gjort Pius IX till sitt verktyg, skulle se sitt mödosamt förvärfvade herravälde hotadt; ty valet efter ett långt pontifikat är alltid en reaktion, icke en fortsättning. Pius IX har sjelf skapat kardinalkollegiet; men hans efterföljare skall vara en skapelse af kardinalkollegiet. Det regerande partiet löper fara att erhålla en påfve, som ej längre passar för detsamma och icke skall fullfölja dess system; och säkert är, att nästa pålfve skall vara vida svagare gentemot staterna, kardinalerna, episkopatet, än den nuvarande. Endast han kan på sin efterföljare öfverflytta sina egna förbindelser med Frankrike, endast han kan genomdrifva valet af en efterföljare i jesuitisk anda. Men tör att kunna göra det, måste han öfverlefva sitt eget påfveskap, sjelf bestämma den önskade efterföljaren, sjelf insätta honom och med hela sitt personliga anseende beskydda honom. Så skall den djerfva, ja, genialiska tanken — EEE EEE EEE EEE SEGER a