Någon berättade en afton i ett samqväm, att han på middagen samma dig undsluppit en hotande fara. Vid smörgårdsbordet hade han nemligen ämnat sörfriska sig med ett stycke bentri lax i olja, men då ban skulle svälja ner den läckra smakbiten fastnade, som han trodde, ett skarpt ben i tungan. Hvem kan emellertid måla hans med glädje blandade förskräckelse, då han befriat tungan från detta obehagliga appendix och fann cet istältet för ett ben vara en — knappnål. Ja, nog måtte det vara bra förargligt att då man är ute på laxfiske, istället fånga upp en äl! utbrast en bekant Göteborgswitzare, då den rörande berättelsen var slutad.