Göteborgsposten – 8 april 1870, sida 3

gen förhoppning. Tvärtom, kronprinsen. föredral Köpenhamns fräckaste glädjeflickor framför sin ung? brud och sällan förgär någon natt, utan att han kommer drucken hem. Se der den bild af vår sessas hygglige och älskvärde make som St. Pauls intelligenta och fria medborgarefiingo hålla till godo med, dock icke längre än en dag, ty redan påföljande dagen, d. 10:de Mars, lästes i samma tidning följande reklamation af danske vice-konsuln i Minneapolis. W. T. Rambusch. Till red:n af St. Paul Press. I Eder tidning för idag finner jag en i hög grad förnärmande artikel om kron prinsenaf Danmark. Jag vet icke i hvad syftemål dessa lumpna angrepp blifvit utklackta, men jag vet, att de äro fullkomliat osannfärdiga. Prinsen är särdeles aktad af alla sina landsmän både inom och utom Danmark och han är af alla som känner honom, afhållen som en intelligent, gladlynt och älskvärd ung man, på hvars enskilda lif icke finnes en fläck. Såväl han som hans unga brud, prinsessan af Sver ge och Norge, mottaga nästan dagligen hyllningar af sina landsmän, när som helst de visa sig och såväl offentligt som enskildt omtalas det furstliga paret på det mest smickrande sätt. Jag har alltid hört prinsen skildras nästan som ett mönster i sina vanor och såsom varande främmande för alla de laster, hvilka eljest så ofta besudla den kungliga purpurn. W. T. Rambusch, dansk vice-konsul. Richard Wagners Meistersängerblef d. 1 dis för första gången uppförd på Stora Operan i Berlin. Hufvudpartierna utfördes at m:ll Mälleuzer och af sångarne Niemann och Betz. Under föreställningen uppstod flera gånger en icke ri nga meningsstridighet med hyssjuingar och entusiastiskt bifall, som understundom antog en så bullrande karakter att det var omöjligt höra sångarne. Efter 2:dra akten, som slutas med en väktaresång, inropades nattväktarne under stormande applåder och gapskratt. Under mellanakterna fortsattes striden i foyern, hvarest det nära nog kommit till handgemäng mellan anti-Wagnerne och kompositörens beundrare. Under de sista akterna var publiken lugnare och vid ridåns fall möttes bifallet icke af någon opposition. I slutet af detta år antages kompositören skola bli färdig med tredje delen af trilogien Nibelungen: Höllendammerung. Derefter ämnar han egna sig åt den musikaliska utarbetningen af Budha och längre fram komponera Parai I., hvartill texten redan är färdig. Han hoppas hinna med alla dessa stora arbeten under loppet af 4 år och dermed ämnar han sluta sin verksamhet som kompositör för att uteslutande egna sig åt iscensättningen af sina verk. Musikaliska akademien i Berlin har utnämnt honom till sin ledamot och till tack derföre ämnar han i början af Mars i akademien hålla ett föredrag öfver -Öpera och drama. Qvinnans rättigheter vinna alltmera fast grund i Amerika, det kan ej förnekas. En damefirma uppträder såsom vexelmäklare, Utah har gifvit qvinnan valrätt, hvilket erkännande af hennes jemnlikhet med mannen Utahs qvinnor vedergällt med att rösta för månggiftet, och slutligen har Wyoming icke blott gjort detsamma som Utah, utan utnämnt en dam, en mrs Esther Morris, till fredsdomare. Hon beskrifves sålunda i en korrespondens: rs Morris är öfver medelhöjd och väger 180 .4 (1). Hon har skarpt markerade och manliga anletsdrag, och hela hennes yttre antyder styrka i både vilja och muskler. IHon är 57 år gammal, och erkänner märkvärdigt nog detta. Hon är och har måhända alltid varit emancipationist. Hon har aldrig hållit några föreläsningar — utom i hemmet — men hon skrifver artiklar i tidningen The Revolution. Första dagen hon satt på domstolen var hon iklädd en sitsklädning, grå yllesjal, hade gröna band i håret och ett grönt halsband. Då hon skulle tillträda befattningen, vägrade hennes företrädare att åt henne öfverlemna åtskilliga papper hörande till domstolen. Beslut och handling! Hon lät genast arrestera honom. Då han fördes inför henne begärde den tilltalades advokat en dags uppskof. Denna begäran beviljades. Nästa dag var domstolen alldeles full med folk. I närheten af densamma voro alla bodar stängda och alla affärer afbrutna. Lugn och värdig tog Hennes hedervärdhet plats vid dombordet. Den tilltalades advokat framhöll att häktningsåtgärden varit olaglig. Detta bevisades så fullkomligt, att fången måste frikännas. Men det händer ofta med damer att de gifva med ena handen och taga med den andra. Medan den tilltalade långsamt lemnade domsalen skref mrs Morris en ny häktningsorder mot honom, och knappt hade han satt foten på gatan, förrän han var fast igen och fördes tillbaka. Flans advokat fordrade nu hans frikännande på den grund att domaren mrs Morris såsom den andres etterträderska var jäfvig. Detta var en temligen klar sak och mrs Morris, som börjat sin bana med en faux pas, såsom icke sällan händer fruntimmer, hade det ibland damerna sällsynta modet att erkänna detta och ånyo trikanna den tilltalade, som nu verkligen sic hem, utan att ånyo häktas. Så slutade den första domstolssession, vid hvilken lagen tolkats af en qvinna. Arabisk emigration. Från Hgypten berättas i början at förra månaden, att tio åttolftusen araber, tillhörande Bengali och Tripoli, hade lemnat sina hem för att öfverflytta till Egypten. Orsaken till denna emigration var den förfärliga hungersnod som rådde i deras födelseprovinser. Emellertid hade de på färden genom öknen råkat i den rysligaste nöd. Många at dem säges hungern ha lrifvit till de mest fasaväckande ytterligheter. Vicekonungen lät genast vid underrättelsen härom sända stora qvantiteter lifsmedel till det olyckliga folket och har dessutom vidtagit åtgärder för deras bosättning i Egypten, hvarest de tillochmed fritt erhålla jord att odla. Ericssonska monitorerna i Åustralien. Som bevis på det allmänna erkännande kapt. John Ericssons monitorer såsom försvarsmedel vunnit, kunna vi anföra att i staden Melbourne i Autralien, till hvars försvar ett stort pansarfartyg nyigen blifvit inköpt, finnes ett starkt parti som önar att länat oslrall 2 1.—2