Göteborgsposten – 8 april 1870, sida 2

det är du som denna natt mördat grefven och grefvinnan. Han blef ögonblickligen blekare än döden, han stod orörlig, flämtande, liksom slagen af åskan. Derefter satte han sig plötsligt till ett så kraftigt motvärn, att om ej jag kommit och hjelpt till skulle han ha sluppit undan. Han är stark, den skurken, fastän han ser så klen ut. — oOch han sade ingenting? frågade hr Plantat. — Ej ett ord, min herre; han knep ihop tänderna af raseri, eå att han ej kunde få fram ett ljud. Nu ha vi honom ändtligen. Jag har undersökt hans fickor och se här hvad jag funnit: en näsduk, en trädgårdsknif, två små nycklar, en pappersbit full med siffror och tecken samt adressen på jernkramhandeln Forges de Vulcain. Men det är ej allt. Korporalen tog sig en paus, hvarunder han betraktade åhörarne med hemlighetsfull min för att höja verkan af den märkvärdiga upplysning han stod i begrepp att meddela. — Nej, det var ej allt. Under det man drog in honom på gården försökte han kasta ifrån sig sin portmonni. Jag hade lyckligtvis ögonen öppna och märkte försöket i tid. Jag tog upp portmonniän, som fallit bland en massa blommor nära porten, och se här är den. Den innehöll en sedel på hundra francs, fyra louisdorer och sju francs, I går hade den uslingen icke en enda sou... — Huru vet ni det? frågade hr Courtois. fr OA