Göteborgsposten – 7 april 1870, sida 2

än hundra gånger till mig, han upprepade dem för m:me Courtois, min hustru, och Laurence, min äldsta dotter... — Naturligtvis, fortfor br Plantat. Men Sausresys onda tillhörde det slags sjukdomar, som gäcka de mest erfarna läkares vetenskap och de trägnaste omsorger. Han led ej särdeles mycket, försäkrade man, men han försvagades till den grad, att han snart ej var mer än skuggen af sig sjelf. Slutligen dog han en natt mellan klockan två och tre i sin hustrus och sin väss armar. Ända till det yttersta ögonblicket hade han bibehållit sina fulla själsförmogenheter. Ej fullt en timma innan han utandades sin sista suck, ville han att man skulle väcka och kalla in alla domestikerna i slottet. Då de alla voro församlade omkring hans säng, fattade han sin hustrus hand, lade den i grefve de Tremorels och uppmanade dem att svära att gifta sig med hvarandra då han ej längre fanns till. Berthe och Hector satte sig till en början deremot, men han yrkade det på ett sådant sätt, att en vägran blef omöjlig, han bad och besvor dem, försäkrande att deras motsträtvighet skulle förgifta hans sista stunder. Denna tanke på ett giftermål mellan hans enka och hans vän tycktes för öfrigt märkvärdigt nog ha föresväfvat honom mot slutet af huns lif. I inledningen till det testamente han dagen före sin död dikterade för hr Bury, notarie i Orcival, säger han formligen att ett giftermål dem emellan är hans käraste önskan, ty han är viss på att ett sådant skall grunda deras Ivcka.