Göteborgsposten – 6 april 1870, sida 2

honom helt obekanta personer, och presenterade för dem en man om sextio års ålder, som åtföljde honom. — Mina herrar, sade han, herr doktor Gendron. Hr Plantat vexlade handslag med läkaren; mairen helsade på honom med sitt mest graciösa småleende. Doktor Gendron är nämligen väl bekant i Corbeil och hela departementet; han är tillochmed ryktbar, oaktadt grannskapet med Paris. Ovanligt skicklig praktiker, intagen af sin konst som han utöfvar med skarpsinne och ifver, har dock doktor Gendron mera sitt sätt än sin vetenskap att tacka för sitt rykte. Man säger om honom: det är ett original, och man beundrar det oberoende som han affekterar i sitt sätt, det skeptiska och sträfva i hans lynne. Det är mellan klockan fem och nio på morgonen, vinter och sommar, som han gör sina sjukbesök. Så mycket värre för dem som stördes häraf! Efter nio var det slut, då fanns ingen doktor mera. Doktorn arbetar för egen räkning, doktorn är i sitt drifhus, doktorn inspekterar sin källare, doktorn har gått upp i sitt laboratorium bredvid vinden! Han söker upptäcka hemligheter i industriel kemi för att öka sina tjugotusen francs räntor, säger man. Han låter folket prata, ty sanna förhållandet är att han sysselsätter sig med gifter och att han håller på att fullborda en apparat som han uppfunnit, med hvilken man kan återfinna spåren af alla de alcaloider som hittills undgått analysen. Om en vän tillochmed på skämt förebrår honom att