Göteborgsposten – 6 april 1870, sida 1

—11771117FT—ii— las så högt, att det kan räknas till dem som i en framtid, då många andra blifvit glömda, kommer att framdragas och tillerkännas ett stort värde. Och når jag nu besinnar hurusom troligen ingen af de många försattarinnorna i hela Sverige presenterar sina manuskripter så jemmerligt illa skrifna, så nästan ohjelpligt fulla af bockar mot stafningsoch satslaran, som denna Götha (Brauns blästrumpa, som atslutar sin epistel med: Här i påsstskriffstum kann jag säja daj: etc., skritver såsom en engel i jemforelse med denna !), kommer jag till dena tanken, att fäderneslandet står i ganska stor förbindelse till den person, som i st. f. att kasta luntan ifrån sig innan han slutat första raden åtog sig och genomförde det mödosamma och ansvarsfulla arbetet att alltigenom korrigera fru G:s opus så, att allt det törträffliga at dess originalitet lemnades orördt. Fru G., som är uppfodu och under nästan hela sitt lif vistats i den landsbygd, hvars folk och seder hon så lyckligt skildrat, har tagit ett så djupt intryck af och blifvit så införhfvad med sin omguning att hon nu sjelf i det dagliga lifvet tramstäf såsom en af de typer, hon så noga beskritver. Detta påstående skall, derom är jag ölvertygad, icke jätvas af någon som känner henne. Hon har hatt törstand att vid nedskrifvandet af sin berättelse undvika ett konstladt språk; hon har, tillgodogörande sig den obesiridligen goda upptattningstörmåga som fallit på hennes lott, varit naturlig, varit sig sjelf helt och hållet — detta är allt! Au hon sålunda skulle lyckas, ligger i ämnets natur. På samma sått skall en skräddare, som blir anmodad ait beträda teaterscenen för aw spela skräddare, ovilkorligen lyckas bättre än den skickligaste aktör, blott han icke söker att törställa sig; men det är derför icke sagdt att han är lämplig tor en annan roll. Att Götba alldeles misslyckas nar hon försöker sig på ett annat ämne, har hon ullfullo visat. Om nu hennes Landtsoldatkunde öfverflyttas på engelska språket, voro spelet vunnet. Men att detta är totalt omöjligt, om icke på bekostnad at allt det egen domliga i innehället, derom skall hvilken som helst känna sig otvertygad blow han läst det allra ringaste at hvad hon producerat. Skilnaden blefve här lika stor som den emellan ett rikt grönskande träd och ett, hvars grenar blifvit afbuggna ända intill stammen. Nar Jag nu till hvad jag redan andragit lägger det, att fru G., hvilken jag under min vistölso i Chicago ganska noga kännt på pulsen, besu ter högst ofullständiga kunskaper i taderneslandets geografi och historia saut om dess i forhallanden i ofrigt, hvilket till en del kan förklaras deraf, att hon redan hunnit ötver : 40-taler innan bon befattade sig med törtav tarskap, tranger sig den lrägan på wig: hurudana sorestalluingar skola väl amerikanarne få om Sverige sedan hon, på sitt säl, i bekantgjort dem med detsamma? Och på I hvilken punkt skola särskilt de mera biluade ! ställa värt lands nu lefvande skriftstallare, som här representeras at Cötha, hvilken na burligtvis tramhäller sig sjelt och ar många i bland härv. svenskar, de der icke närmare känna henne, angilves såsom en at de mera betydande bland de svenska författarne? 7 Dessa frågor äro, vill det synas mig, al icke obetydlig vigt tör hvar och en som älskar sitt land och som önskar att detsamma må komma i åtnjutande af möjligast störsia anseende hos andra nationer. Man framkaste icke den anmärkningen, att den amerikanskoe l bokförläggarens bildnivg är oss en borgen tor att icke ett så underhaltigt arbete, som det man kan vänta at ifrågavarande författarinna, blir lagdt under pressen. Forläggarens bul; vudsyttemål är att förtjena penningar; har skall nog förstå att draga fördel at omstän digheterna och reta publikens smak genom at anmäla Götba) såsom en pendant till Fredrika Bremer och Victor Rydberg, hvilkel senares Den sista Athenaren just nu läse här med den högsta lörtjusning. En tillräcklig del af upplagan kan blilva såld på e enda dag — och vägen är stängd: allmanhoten har såu sin aptit förstörd och sör längre tid förlorat förtroendet till de svenska förtattarne! Utom de båda ofvannämnda, hafva personer sådana som John Ericsson, Svedenborg och Jenny Lind m. fl. här gjort Sverige känd. tll namnet åtminstone; och dessa, jemie det stora tilloppet af emigranter, halva vi att ) I sammanhang med det öfriga må omtalas att : fru G. här skyltar med ett af flera framstående män i Sverige undertecknadt plakat, genom hvilket lon