Göteborgsposten – 4 april 1870, sida 2

honom. Men den rätta stormen uppstod, då den kroatiske biskopen Strossmayer beträdde talarestolen. Han uttalade sig mot den de af förslagen, som tillskrifver protestantismer alla moderna villfarelser. Han sade. att pro testantismen alls icke kan ur logisk synpunk betecknas såsom en källa till ateism, pante sm och rationalism och anförde namnen på flera stora andar bland protestanterna, hvilka bekämpat dessa villfarelser. Han nämnde Leibnitz, hvilket namn redan framkallade ett starkt sorl; men när han nämnde Guizat, uppstod, mirabile dictu, ett fasligt oväsen. En mängd biskopar, isynnerhet italienare och spaniorer. lemnade sina platser, skockade sig kring talarestolen och afbröto talaren. Denne lät sig dock icke bekomma, och då larmet lagt sig, sade ban, åberopande den hel. Augustini ord, att det bland protestanterna i Frankrih e. England, Amerika, Tyskland och i bans eget stirt finnes många med god tro: errant bona fide Då uppstod åter ett starkt oväsen. Presidenten sbkte ingripa, men blef icke hörd. Kardinal Capalti tog då till ordet och sade, att protestantismen ej uttryckligen nämnes i schemat, protestanterna ha inbjudits och man har ej velat tillfoga dem någon orätt. Stojet lade sig ännu en gång. Men nu berörde megr Strossmayer frågan om sättet för omröstningen och den nya arbetsordningen. Man vet icke, sade han, om dogmerna skola fastställas etter enkla majoritetsbeslut, såsom det vill synas af den nya arbetsordningen, eller med moralisk enstämmighet, såsom det vid alla töregående möten varit vanligt. Men nu blef stormen ännu våldsammare än någonsin. Man skrek vll honom: Hereticus! Hereticus! (kättare! kättare!) — Damnamus eum! (vi tördöma honom!) En biskop inföll: At ego non damno ewm (men jag fördömer honom icke), hvarpå de andra upprepade sitt: damnamus! Ja, man hotade honom tillochmed med knytnäfvarne. Slutligen måste Strossmayer vika för stormen; han kunde ej sluta sitt anförande, utan lemnade talarestolen med orden: rotestor! Protestor! Församlingens rop och skri hördes utanför mötesaulan i St. Peter och väckte hos dervarande stor oro. Strossmayers husar, som igenkänt sin herres röst, ville tillochmed draga sin sabel och rusa in i aulan. — Det gick ej erkebiskopen af Prag bättre, då han sökte att bryta en lans för Strossmayers åsigter. Enl. ett telegram har emellertid mötet antagit echemata öfver tron. Det är just en skön församling! Hvilka fridens budbärare! Man måste med vämjelse vända sig ifrån dessa debatter, som dock afse uppställandet af normer för katolikernas tro. Det är i sanning mindre underligt, att officerarne vid den franska besättningskåren i Civita Vecchia förbereda sig till en snar afresa; ty det är en skam för Frankrike, att dess fana skall svaja skyddande öfver ett dylikt frihetsfientligt möte. Från England skrifves, att ett stort meeting hållits i London till förmån för qvinnans valrätt. Detsamma bevistades af Mill och hans fosterdotter miss Taylor och fattade naturligtvis åtskilliga resolutioner för denna valrätt. Tidningarne betrakta det dock såsom i det hela betydelselöst, ehuru icke färglöst, ty koloriten i flera tal. var särdeles bjert. — Denna agitation är emellertid vigtig, ty den vänjer folk vid tankem och utbreder sig mer och mer. I Konstantinopel har den underrättelsen från Rom väckt stor uppståndelse, att en af den armeniska församlingens dissiderande prester, Hanemian, blifvit häktad derstädes. Äfven turkiska regeringen har satts härat i rörelse. Förenta Staternas utrikesminister Fish har vid ett sammanträde med representantkammarens utskott för de utrikes angelägenheterna uttalat sig mycket bestämdt mot understödjandet af upproret på Cuba och bl. a. framhållit, att Cubas införlifning skulle medföra en minskning i Unionens tullinkomster af mer än 30 mill. dollars utan någon motsvarande fördel — och hvad betyder då cubanernas begär efter frihet för den stora republiken? Newyork och Brooklyn ha hemsökts af ett häftigt oväder; hela hus förstördes, många menniskor dödades och sårades.