Göteborgsposten – 4 april 1870, sida 1

Herr Plantat gick lika lugn som om det varit fråga om att gå och undersöka en ny petunia. Den förträfflige mairen fortfor: — Den brottslige kan säkert ej finnas på platsen. I min kommun finns ej en enda dålig menniska, ej en enda med undantag likväl af den här gamle skurken och hans son. Han kastade vid dessa ord en misstänksam blick på de båda tjufskyttarne. Vägen som leder till hr de Tremorels hus — i trakten kallar men det slott — är temligen enformig, instängd som den är mellan tolf fots höga murar. På ena sidan ligger marquisinnan de Lanascols park, på den andra SaintJouans trädgärd. Klockan var nära åtta då mairen, fredsdomaren och deras följeslagare onlände till grefve de Tremorels inkörsport. Mairen ringde. Gården är helt liten, endast tio alnar skilja inkörsporten från boningshuset; men ingen syntes till. Mairen ringde ännu en gång, häftigare, men utan resultat. Innanför marquisinnan Lanascols inkörsport, som låg nästan midt emot, stod en stalldräng sysselsatt med att polera ett betsel. — Det lönar ej mödan att ringa, mina herrar, sade denne man, det finns ingen i slottet. — Huru! Ingen? frågade mairen öfverraskad. — Jag menar, svarade stalldrängen, att det ej finnes någon mera än herrskapet. Alit husfolket afreste i går afton med tåget klockan 8,40 till Paris för att bevista den