Göteborgsposten – 4 april 1870, sida 1

gamla kokerskan, m:me Denis bröllop; de böra komma tillbaka med första morgontåget. Jug var bjuder, jag också... — Store Gud! afbröt hr Courtois, grefven och grefvinnan ha då varit ensamma i natt? — Alldeles ensamma, hr maire. — Det är för rysligt! Hr Plantat tycktes bli otålig öfver detta samtal. — Vi kunna väl ej uppehålla oss i evighet utanför denna port, sade han, gendarmerna komma ej, låtom oss skicka efter låssmeden. Philippe var redan färdig att uträtta detta ärende, då man på afstånd hörde sång och skrattsalvor. Fem personer, tre qvinnor och två män, syntes straxt derefter på vägen. — Ah! se der komma de, sade stalldrängen, hos hvilken detta tidiga besök tycktes väcka den lifligaste nyfikenhet; de böra ha en nyckel. Då domestikerna å sin sida blefvo varse gruppen framför porten, tystnade de och påskyndade sin gång. En af dem började tillochmed springa och fick derigenom försprång för de andra; det var grefvens kammartjenare — Vilja herrarne tala med hr grefven? frågade han efter att ha helsat på mairen och fredsdomaren. — Vi ha ringt fem gånger utan resultat, sade mairen. — Det var besynnerligt, svarade kammartjenaren, hr grefven har dock en så lätt sömn! När allt kommer omkring är han kanhända utgången.