Göteborgsposten – 1 april 1870, sida 3

Ivarjehanda. eParlamentariskt skick. Skandaler inom lagstiftande församlingar äro numera ingen sällsynthet någonstädes, men i deras egentliga hemland Förenta staterna äro de dock fortfarande at det mest rafflande slag. Så hände det nyligen att en herre vid namn Whittemore, som blifvit vald at negrerna i Syd-Carolina, blef af general Logan anklagad i kongressen för att ha sålt tjenstemannaplatser. Bevisen för att han på detta sätt låtit besticka sig voro så tydliga att han icke kunde förneka dem. En dags uppskof med försvaret beviljades likväl. Följande dag begärde han åter uppskof, men då talmannen rille vägra detta uppstod ett ocrhördt oväsen. Nu reste sig den beryktade general Butler och begärde att få uppträda som Whittemores advokat. Talmannen förklarade att Butler cj kunde få uppträda som Whittemores advokat, men gaf den senare ordet för en timma. Denne åter afstod denna sin erhållna rättighet till Butler, hvilken sålunda på en omväg fick uppträda som hans advokat. Han förnekade icke att Whittemore sålt tjenstemannaplatser, men påstod att de på detta hederliga sätt åtkomna penningarne blifvit använda till utdelning inom hans valdistrikt. Han gick ända derhän att förklara, hvad som med kännedom om Förenta staternas offentliga män ingalunda är otroligt, att nemligen korruption i denna form är ett allmänt bruk och att om på denna grund Whittemore blef utesluten ur parlamentet, så skulle majoriteten inom kongressen bli utesluten. Han klagade vidare öfver tidningskorrespondenterna, hvilka snokat i och offentliggjont denna sak, som icke angick dem. Men han tackade Gud, att han (Butler) stod öfver alla tidningar. — Efter detta sköna försvarstal, hvilket följdes af nytt oväsen, begärde Whittemore ånyo en dags uppskof, hvilket beviljades. Han telegraterade omedelbarligen till Syd-Carolinas regering om begäran att bli befriad från representantkallet. Detta beviljades och resultatet blef således att Whittemore slapp undan med litet obehag i stället för att skymfligen uteslutas ur kongressen, hvilket blifvit fallet om han ej erhållit det begärda uppskofvet. Förslag till storartad kanalanläggning. Anläaggandet af kanaler tyckes numera höra till ordningen för dagen i Frankrike. Så hade Suezkanalen ej hunnit bli fullbordad, förrän det talades om ett franskt förslag att grafva en kanal genom Korinthiska näset och derigenom till skada för Marseille göra Brindisi till en betydande plats. Ej nöjda med att ha gjort Afrika till en ö, ha hr de Lesseps landsmän nu uppgjort den planen att skilja Spanien från den europeiska kontinenten. I södra Frankrike är nemligen en petition till senaten i omlopp, hvilken redan erhållit en ofantlig massa underskrifter och hvari begäres att nämnde höga myndighet skall taga i öfverrägande hr Staal de Magnoncours plan till en kanal från Biscayaviken till Medelhafvet. Ir de Magnoncour föreslår att man dervid skall tillgodogöra sig de befintlige färskvattenskanalerna mellan Bordeaux och Cette, hvilka datera sig från Ludvig XIV:es regering. Den föreslagna kanalen skulle bli 46 metres bred vid vattenytan, 22 metres vid botten och 8 eller 9 metres djup (ungefär samma djup som Suezkanalens). Det skulle bli omkring hundra slussar, hvardera 100 metres lång och 22 metres bred. Kostnaderna för den föreslagna kanalen äro beräknade att utgöra 600 millioner frar Suezkanalen har hittills blott kostat