Göteborgsposten – 1 april 1870, sida 1

deraf att i samhällsförbättringarnes tidehvarf de såsom nödvändige ansedde reformerna ledas at regeringen, hvarigenom de elementer i det bestående, som förtjena att konserveras, verligen också kunde blifva bibehållne. Vår minister är till sitt ursprung en embetsmannaminister, dess medlemmar hafva nyligen utgått ur embetsmännens led, de ha sjelfva erfarit att embetsmannens af så mången afundade ställning i många fall är mindre atundsvärd än man föreställer sig, och de ha möjligen också nägot litet vuxit fast i de administrativa former, om hvilkas borttagande fråga är. Å andra sidan äro de vittnen til att en fraktion inom riksförsamlingen i starkt anlopp rusar till storm mot de administrativa institutionerua, underskattande betydelsen af att former i allmänhet finnas och drifvande den gamla läran om närande och tärande medlemmar i samhället till villfarande ölverdrift. Endast med minne af dessa sakförhållandev blir det möjligt att förklara den ätminstone skenbara likgiltigheten hos vår minister för en af de frågor, som sedan lång tid tillbaka stått på dagordningen och hvars lösning at alla med längtan emotses, nemligen den civila förvaltningens och domstolsväsendets grundliga reorganisation. Den nuvarande ministörens svaga punkt skulle otvifvelaktigt komma att utgöra en tandtmannaministers starka sida. Fara är blott att en minister af senare slaget skulle känna sig alltför obesvärad af de betänkligheter, hvilka vi förmodat hämmande inverka på den nuvarande ministerens handlingssätt. ocn man måste derföre anse det ligga i fäderneslandets intresse och lända tili båtnad ätven för de många, som vid öfvergängen till ett nytt system skulle bli lidande, att förändringen genomföres af de män som nu sitta vid statsrodret. Vi ha bland de många anmärkningar, hvilka vid diskussionen riktades mot ministeren, egentligen endast fästat oss vid en den vigtigaste. För en ointresserad åskådare vill det synas som om de vid innevarande riksdag förda strider om ministerens vara eller icke-vara ledt till en för fosterlandet lycklig utgång. ,Den gemensamma omröstningens resultat har förhindrat den hotande krisens utbrott, och den om dechargebetänkandet förda debatt har lemnat tilltälle åt nationeus ännu tillfredsställda önskningar att på ett lojalt men kraftigt sätt hinna fram till de af både konung och folk högtbetrodde rådgifvarne. Vi unna gerna vår minister triumfens heder, ty den är förtjent. men vi tro att för ministern, liksom för den romerska triumfatorn, det kan vara nyttigt att under segerfröjden en påminnelse lemnas om alltings tå tänglighet. bet är slafvens roll på den ro merska triumfvagnen, som Första kammaren opposition vid nu ifrägavarande tillfälle äfver kan anses hafva utfört.