Göteborgsposten – 30 mars 1870, sida 2

och de privilegier, som beviljats senaten, ha hällit jemna steg med lagstiftande kårens. År 1860 kom rätten att votera en svarsadress till trontalet; år 1866 rätten att för tolf månader suspendera de i Underbuset antagna lagar; år 1867 interpellationsrätten; och år 1869 rätten att väcka motioner. Alla dessa prerogativer emottogos undergifvet ur regeringens händer, fastän utan entusiasm. Senaten hyste ej någon särskild lust efter dem. Den hade aldrig begärt dem och skulle ej heller någonsin velat göra det; den hade under de goda tiderna, för fem eller sex år sedan, tillochmed betecknat större delen af dem som ösverflödiga, farliga och syftande till anarki. Men hvad Cesar vill, det vill äfven senaten. Och senaten skall derför äfven komma att beröras af den tribetsvind, som för närvarande genomgår Frankrike. Den skall lemna ifrån sig sin rättighet att ensam lagstifta i grundlagsfrågor och det skull träda vid lagstiftande församlingens sida — en ölre kammare vid sidan at en nedre. Och senaten skall sålunda mera kraftigt komma att stödja författningen än den hittills kunnat; men en författning som har sitt stöd ej i en enskild herrskares vilja utan i folkets vilja, i den allmänna opinionen. Då kejsarens af oss i går meddelade bref angående senatsreformen blef bekant, beslöto alla de deputerade af venstra centern att begifva sig till Tuilerierna och låta inskritva sina vamn, för att för kejsaren tillkännagifva sin glädje. Decentealisationskomitåen har af samma anledning på förslag af Pråvost-Paradol, hvilken under så många år stod främst i kampen mot kejsardömet, tillstält kejsaren en skrifvelse med uttryck at dess erkännande. Det hette först, att Rouher var emot det tagna steget; men det har tvärtom senare upplysts, att kejsaren redigerade sitt bref under en konferens med honom och Ollivier på en gång. Från England meddelas, att ett stort arbete i samfärdselns tjenst åter utsörts. UInderhafstelegrafen från Suez till Bombay, med hvars nedläggande Great Eastern och ytterterligare ett par stora ångare varit sysselsatta, blef särdig d. 23 d:s, och förbindelsen mellan de båda punkterna med Aden såsom mellanstation är nu öppnad. Great Estern har återvändt från Suez till Aden, för att gå till England; dess tvenne beledsagare skola begagna Suezkanalen och Medelhafsvägen. I England ha betydelsefullt historiska upptäckter blifvit gjorda. I förlidet år utnämndes för statens räkning fyra kommissarier, hvilka fingo i uppdrag att bland statens arkiver och i enskilda samlingar forska efter vigtiga historiska aktstycken. Dessa kommissarier ha i Phelipssamlingen påträffat hittills obegagnande, högst intressanta aktstycken öfver krutsammansvärjningen, hvilka synas hafva legat der sedan år 1612, och ett drama Albumazar, hvars handskrift på ett hår liknar Shakspears; i den aflidne katolske biskopen Kyles samlingar funnos ej mindre än 72 bref från Maria Stuart I andra samlingar har man påträffat de böhmiska adelsmännens protost mot domen öfver Johannes Huss och oräkneliga bret från 15:de århundradet ända tills nyaste tid. ngaren OCruizer, som utskickats för att uppsöka City of Boston, har återvändt, utan att ha funnit ett spår af passagerare, last eller fartyg. Tyvärr tyckes man ha skäl till det antagandet, att förutom passagerare och besättning ytterligare ett antal skeppsbrutna omkommit, hvilka City of Boston tagit ombord. Kejsaren af Ryssland har hedrat sig, i det han utnämnt den unge officeren kapten Armand von Struve vid ingeniörkåren, hvilken byggt jernvägsbron öfver Dniepern, den största jernvägsbro i Europa, till öfverstlöjtnant och öfverste. Struve, som redan byggt mer än 30 jernvägsbroar, är med sin broder egare till maskinfabriken i Kolowna vid Moskwa, den enda i Ryssland som byggt lokomotiver, utan statsunderstöd. I Förenta Staternas senat nar på förslag af senatorn Sherman följande resolution blifvit enstämmigt antagen: Presidenten uppmanas, att inleda en korrespondens med Storbritannien och andra främmande makter, såfrumt det icke bryter mot de allmänna intressena, för att befrämja antagandet af en gemensam enhet för en international guldmyntsfot inom de olika makternas lagstiftande församlingar, och att framlägga denna korrespondens för kongressen, för att den må deraf taga kännedom och begna den såsom rättesnöre.