Göteborgsposten – 30 mars 1870, sida 1

och han förenade sig med lady Eversleigh i att betyga sin vänskap för den ömhjertade qvinna som gifvit arftagerskan till Raynham sitt skydd. Det får ej antagas att verlden länge förblef i okunnighet om denna romantiska episod ur hvardagslifvets historia. Berättelser inflöto i tidningarne, ingen vet från hvad källa, och man häpnade öfver sir Oswalds enkas oerhörda rikedom. — Denna qvinnas rikedom måste vara gränslös, sade de aristokratiska dagdrifvarne. Hennes man lemnade henne storartade domäner och en enorm förmögenhet i fonder, och nu faller en mor liksom från skyarne ned till henne — en mor som har rykte för sig att vara nästan lika rik som hon sjelf. x x x Bland dem som afundades lady Eversleigh sin förmögenhet fanns ingen hvars afund var så bitter som sir Reginald Eversleighs. Denna qvinna hade stått emellan honom och rikedom, och det skulle utgjort en lycka för honom om han fått se henne bragt till tiggarstafven. I det stället hörde han omtalas hennes upphöjelse och hatade henne med ett djupt hat, som var nästan barnsligt i sitt gagnlösa raseri. Han fann dock snart lifvet i England för vedervärdigt utan sin onde rädgifvare. Fransmannens orubbliga förtroende till en slutlig framgång hade uppehållit honom under olyckans mörkaste dagar. Men nu fann han sig alldeles