Göteborgsposten – 28 mars 1870, sida 2

2424 ——äc——— — ————— — Jag vill tilbaka till Champfontaine, sado han. Jag vill ännu en gang se dess förfallna torn, som snart skola återställas till sin ursprungliga styrka och storhet. Reginald betraktade honom törvånad. Denna entusiasm för ett gammalt namn var öfver hans futtningsförmåga. IIan bar äfven ett namn som under århundraden varit hedradt, men han hade förnedrat detta namn. Han hade börjat sitt lif med lyckans bista håfvor, men han hade förspillt dem alla. — Jag hör att er kusin Douglas ir mycket sjuk, sade Carrington med en plötslig förändring i tonen som ohehagligt inverkade på sir Reginalds något svaga nerver. Jag vill råda er att gå och besöka honom. Bry er ej om det kallsinniga förhållande som rådt mellan er. Ni behöfver ej se honom, förstår ni; det är tillochmed bäst att ni undviker det. Men gå dit och fråga efter hans tillstånd. Jag är verkligen orolig att få veta om det är något farligt med honom, Sir Reginald Eversleigh såg på fransmannen med en till häfften tvifvelaktig, till hälften förskräckt blick — en sådan blick som Faust borde ha kastat på Mefistofeles, då Gretchens bror föll för demoncns osynliga svärd. j — Jag skall säga er en sak, Victor, sade han efter j 8 8 Y , , ! en paus, om ej lyckan snart gynnar oss, skjuter jag mig en vacker morgon för pannan. Alt har gått mig förtvifladt emot under en lång tid och era fint anlagda planer ha ej gjort mig en enda penny rikare. Jag börjar tro att ni, trots all er slughet, ej är annat än en stympare. — Jag skull börja tro detsamma sjelf, mumlade Vio