Göteborgsposten – 28 mars 1870, sida 2

Från Utlandet. Fransmännens kejsare, Napoleon III, har alltid tyckt om att kunna få öfverraska folk, och man måste medge, att han flera gånger skaffat både Frankrike och utlandet stora och glädjande öfverraskningar. Den sista af dessa är kanske likväl den vigtigaste af dem alla och visar, huru trofast kejsaren anslutit sig till den konstitutionela regimen och buru han står i begrepp att genomföra i dess fulla konseqvens den reform, som är en nödvändig töljd af den inträdda ministerregeringen. Denna öfverraskning är kejsar Napoleons bref till Emile Ollivier af d. 21 Mars så lydande: r minister! jag tror, att det under närvarande förhållanden är riktigt att upptaga alla de reformer, som kejsardömets konstitutionela styrelse kräfver, tör att sätta en gräns för de ötverdrifna fordringar på förändringar, som gripit vissa personer och oroa den allmänna meningen derigenom, att de skapa ett osäkerhetstillstånd. Bland dessa reformer komma de främst, som afse författningen och senatens rättigheter. Författningen af 1852 måste framför alt gifva regeringen medel till att återupprätta myndigheten och ordningen; men det var af nöden, att den förblet i stånd att förbättras, så länge landets tillstånd ieke medgaf läggandet af en fast grundval för den allmänna friheten. Nu, efter det en följd af ombildningar medfört återupprättandet af en konstitutionel styrelse i öfverensstämmelse med principerna i tolkbeslutet (Dec. 1852), är det nöd:gt, att allt, som i någon synnerlig grad tillhör lagstiftningens område, ledes tillbaka dit, att en slutlig karakter gifves åt de sista reformerna, att författningen ställes ofvan alla stridigheter och att senaten, denna stora församling, som eger så mycken insigt, uppmanas att gifva den nya styrelsen en krattigare medverkan. Jag ber eder derför sätta eder i förbindelse med edra kolleger och för mig framlägga förslag till ett senatsbeslut, som oforänderligt fastställer de grundbestämmelser, hvilka utgå från folkomröstningen at 1852, som delar den lagstiftande makten mellan de båda kamrarne och återgilver folket den del af den grundlagstistande makten, som det lemnat mig. Var försäkrad, hr minister, om min högaktning! Napoleon. Samtidigt med detta steg från kejsarens sida bar ett omslag försiggått hos en af de itrigaste napoleonisterna, neml. hertigen af Persigny, hvilken nu ställt sig i spetsen för det liberala partiet inom senaten, under det att deremot, som sagdt, Rouher vill afgå srån presidentbefattningen. Dessa vigtiga underrättelser ha gjort det angenämaste intryck i hela landet, och det torde ej vara för mycket sagdt, om vi antaga, att Napoleon III snart skall vara en af Frankrikes populäraste män. Härtill skall äfven i sin mån bidraga kejsardömets försoning med blomman af Frankrikes intelligens. Man har alltid ansett det för en väsentlig brist hos kejsardömet, att det saknade bland sina vänner kapaciteter, under det att orlöanismen dercmot räknade dem i mängd. Ollivier har skyndat att afhjelpa detta, i det han med utrikesministern Darus medverkan lyckats genomföra en försoning i detta afseende, hvilken ytterligare stärkt kejsardömet genom att förse det med en mängd lysande förmågor, hvilka med till hänföre!se gränsande ifver nu skynda alt biträda regeringen i det stora reformarbetet på alla håll. Denna ifver är desto naturligare, som samma män hittills alltför länge hållit sig isolerade från det allmännas värf och endast verkat genom en ihållande kritik af kejsardömets handlingar. Under det sålunda regeringen i Franki rike blir genom en klok försonlighetspolitik