Göteborgsposten – 28 mars 1870, sida 1

XXL Sir Reginald Eversleigh gjorde ett långt besök hos Victor Carrington samma dag skiljsmessan egde rum mellan Pauline Durski och Douglas Dale. De samtalade owm åtskilligt och Reginald frapperades af den sällsamma I iftigheten — den nistan feberaktiga lifligheten — i Carringtons ton och sätt. Han var ej öppet meddelsam rörande sina planer som vanligt, men han uttryckte sitt hopp om framgång på ett sätt som Eversleigh ej förr hört honom använda. — Ni tycks vara mycket sangvinisk, Victor, sade sir Reginald. Jag vill ej göra er några frågor, men är ni verkligen fullt säker på att allt går bra? — Våra affärer gå med stormsteg, mon ami. Och ni bedrifver ert spel med den gamla damen i Richmond beundransvärdt, aller hur? — Så godt jag kan, och jag förtjenade verkligen lön för min möda, ty det är ett ledsamt arbete, det kan jag försäkra er, särdeles när hon i gråtmild ton börjar tala om det barn som blef stulet ifrån henne för flera år sedan, sitt hopp att träffa det i himlen och dylikt nonsens. Men blott jag får reda penningar till lön för min möda så är allt bra. Huru lyckliga vi skola bli då vi kommit till målet ! fortfor baroneten. Mina planer äro helt enkla. Jag skall utbyta min nuvarande torftiga bostad mot en våning vid Piccadilly, naturligtvis med utsigt åt parken, Jag skall åter intaga min fordna ställning i verlden och njuta af lifvet eftor min egen smak, och sedan jag en gång