Göteborgsposten – 26 mars 1870, sida 2

liga historia, tyckte hon sitt hjerta vilja upphöra att slå. Hon hade ofta talat om detta mord med sina bekanta. Hon hade talat derom med hans tant och Rosamond hade berättat henne huru hennes man lefde i hoppet att upptäcka och straffa sin brors mördare. Nu var han upptacet, denne mördare, denne tjuf, denne skaldbelastade brottsling, och han var hennes egen bror som låg döende. Valentine Jernam var hämnad. Försynen hade utfört George Jernams hämnd; menskligt straff behöfdes ej här. Det andra brott som denna berättelse har att göra med var af äldre datum, det var ett af de tidigaste brott Svarte Milsom begått. Den döende omtalade för mr Colburne huruledes han stått i spetsen för ett tjufband, bestående hufvudsakligen af sjömän som rymt från sina fartyg, tjugoett eller tjngotvå år före den tid då vedergällaingen drabbade honom, samt huruledes han i deras sällskap phmdrat en engelsk dames villa i Florens. Detta brott hade blifvit begånget med biträde af den italionska qvinna som var amma åt den engelska damens barn. Milsom, då en ung vacker karl, hade gjort denna qvinna giftermålsanbud och detta anbud hade blifvit antaget; för det biträde hon lemnade vid plundringen hade hon uppställt som vilkor, att han skulle taga henne och barnet med sig, ty ingenting kunde förmå henne att lemna barnet. Han gjorde det; men ansträngningarne uf hennes nya lefnadssätt togo snart lifvet af den italienska qvinnan och barnet — en liten flicka — var på nåd och onåd öfverlemnadt åt Svarte Milsom och en gammal trollpacka som var honom följaktlig och hehielplig. Läsaren känner donna lilla flickas se