Göteborgsposten – 26 mars 1870, sida 2

Följande morgon skjutsade mr Colburne mrs Miller tillbaka till Allanbay efter att ha låtit henne hvila öfver natten i sitt gästfria hem. Han lemnade henne i hennes eget hus och gick till mrs Jernams bostad, som han lofvat den bedröfvade qvinnan för att bespara henne pinan af att berätta den rysliga historia, som skulle skringra den hemlighet hvilken hvilade öfver sjökaptenens öde. Då prestmannen hunnit fram till huset och lyftade sin hand för att knacka pa dörren, hörde han ljudet af en mängd glada röster derinifran — ett ljud som dog bort sedan han knackat på för utt slippa in. Dörren öppnades i ögonblicket af mrs Jernams tjensteflicka, som på mr Colburnes fråga om han kunde få träffa mrs Jernam och om hon vore ensam svarade. — Mrs Jernam är inne, sir, men hon är ej ensam; kapten George och mrs Jernams far ha nyss kommit — blott för en halftimma sedan. x x x Sålunda behöfde George Jernam ej lingre grubbla öfver hvem som mördat hans bror. En högtidlig tystnad kom ölver det lyckliga sällskapet i Allanbay och Rosamonds tärar föllo på lilla Gerty der hon sof vid hennes barm — sof der Georges barn suart skulle slumra. Mr Colvurne gjorde inga trågor rörande barnet. Mrs Miller hade ej sagt något tll honom rörande det uppdrag hon fall ul sin bror och Mitsams död, som följde omedelbart efter henues fröga gjorde utt han ej fick kunskap om detta förhållande, fioorse Jornes, hans hasfru och kanten Dun