Göteborgsposten – 24 mars 1870, sida 2

jag ej åtager mig något annat förrän jag gjort denna sak ifrån mig samt att det ej skulle löna sig att skicka bud på mig, såvida det ej vore fråga om något som stode i sammanhang med denna sak. Lady Eversleigh blef nu lika ifrig att mr Larkspur skulle träffa den okände personen som hon nyss varit obenägen derför. — Gå till honom genast, bad hon; förlora ej ett ögonblick. Mr Larkspur lemnade rummet och lady Eversleigh skickade bort Jane Payland samt väntade med yttersta otälighet på polismannens återkomst. Efter en halftimmas förlopp inträdde mr Larkspur ånyo. Det märktes verkligen några spår af sinnesrörelse i hans ansigte. Han följdes at en lång, smärt man med behagligt utseende, och hvars sätt omisskänneligen förrådde sjömannen. Då lady Eversleigh förvånad betraktade honom, sade mr Larkspur: — Jag tror i allmänhet ej mycket på ödet, men häri kan man säkert spåra ett öde. Mylady, detta är kapten George Jernam! Lå x Tiden hade gått långsamt för Rosamond Jernam och alla de ansträngningar som gjordes af hennes tant för att muntra upp henne förfelade sitt ändamål. Hon brukade sitta hela timmar nere vid hafsstranden gifvande fritt lopp åt sin sorg. Rosamonds utseende blef slutligen så föräniane att Susan Jernam började bli allvarsamt orolig för henne, Hon hade förlorat ein vackra friska färg och hen