— Hvad är det, Jane? frågade lady Eversleigh något otåligt, då kammarjungfruns knackning på dörren afbröt det vigtiga samtal hon hade med mr Larkspur. — Det är en person som önskar träffa mr Andrews. — Verkligen, sade mr Larkspur, det var besynnerligt; jag vet för närvarande ingenting, hvarföre man skulle söka mig här. Men tillade han och reste sig upp, det är bäst att jag får träffa personen. Hvar är han? — I tamburen, svarade Jane. Men lady Eversleigh ville ej tillåta mr Larkspur att aflägsna sig. — Gå ej, bad hon, såvida det ej rör denna sak, såvida det ej är nyheter om mitt barn. Kom ihåg att jog för närvarande har uteslutande rätt till era tjenster. — Mylady, svarade mr Larkspur, jag har ej glömt detta. Det finns endast en man som vet hvad jag har för händer och det namn jag antagit, och han vet äfven att