Göteborgsposten – 23 mars 1870, sida 1

bref skulle Douglas få veckor förut ha tyckt uttrycka endast sanning och kärlek. Han återvände till England underbart återställd till helsan. Jarvis hade passat upp honom beständigt i Paris och hvarje morgon serrerat honom en kopp kaffe, tillagadt af hans egna händer. I Temple fann han en biljett från Pauline, hvari hon bad honom komma tidizt till Hilton House. Han begaf sig otörtöfvadt dit. Han försökte qväfva all sinnesrörelse — I: sa band på den otålighet som beherrskade honom; men han kunde det ej. Madame Durski satt vid ett af fönstren i salongen då mr Dale anmäldes, Hon mottog sin trolofvade med synbar kärlek och med en siunesrörelse som hon blott tycktes angelägen att dölja. Men enligt Douglas Dales vilseförda omdöme var denna undertryckta sinnesrörelse endast ett bevis på en öfverlägsen förställningskonst; och likväl, då han betraktade sin trolofvade der hon stod framför honom i sin fullkomliga, ojemförliga skönhet, delades hans hjerta mellan kärlek och hat. Han hatade det brott som han trodde ; henne ha begått. Han älskade henne dock ännu, trots detta brott. — Ni är mycket blek, Douglas, sade hon då de första helsningarne voro öfver. Men himlen vare lofvad! en underbar förbättring kan förmärkas. Jag kan se den åter i vunna helsan i ert ansigte. Febern har försvunnit — den i onaturliga glansen i era ögon är borta, Oh! hvad det gör i