— — — — — Srär — svär mig att det ej är någon falskhet i ert hjerta, Pauline; att ni älskar mig lika uppriktigt som ni låtit mig tro; att ni ej bedragit mig med falska ord, lika falska som de varit ljufva! utropade den unge mannen i vild sinnesrörelse. — Douglas, detta är vansinne! utropade madame Durski, ett vansinno så vildt att det cj förtjenar förebråelse. Denna passionerade sinnesrörelse måste vara en verkan af feber. Hvad kon jag säga er annat än att jag älskar er sanat och innerligt; att mitt hjerta blifvit renadt, min själ lyftad under ert inflytande; att jag nu ej hyser en tanke som ej är känd af er — ej en förhoppning som ej grundar sig på er kärlek. Ni bör tro detta, Douglas, ty hvarje mitt ord, hvarje min blick borde uttrycka den sanning, som jag ej vill upprepa i sådana försäkringar som dessa. Det är alltför smärtsamt för mig att bli misstrodd af er. — Och om jag gjort er orätt, är jag en låg usling, sade Douglas med en djup suck. Tidigt följande morgon gjorde han ett nytt besök hos doktor Westbrook. Jag skall ej taga or tid mycket i anspråk denna morgon, sade han efter att ha skakat hand med läkaren. Jag har endast kommit hit för att göra er en fråga. Om giftdoserna blefve afbrutna under en veckas tid, skulle då symptomerna up höra? (Forts.)