Göteborgsposten – 21 mars 1870, sida 2

en viss vän; ursäkta om jag gör en obehaglig fråga. Är denne vän en person på hvilken ni kan lita? — Denne vän skulle jag kunna ansvara för med hundra lif, om jag hade dem att förlora, svurade Douglas ; med värma. Doktorn betraktade sin patient tankfullt. Han var en verldsman och värman i mr Dales ton och sätt sade honom att den ifrågavarande vännen var en qvinna. — Har den person på hvilken ni så oinskränkt litar något pekuniert intresse af er död? frågade han. — Till en viss grad; men denna person skulle vinna vida mer genom att jag fortfore att lefva. — Verkligen; då måste vi komma tillbaka till min ursprungliga id, och huru pinsamt det torde vara för er, måste den gamle tjenaren bli föremål för er misstanka. — Jag kan ej tro honom brottslig — — Se så, min bäste mr Dale, vi måste betrakta sakerna såsom verldsmän. Det är er skyldighet att skaffa er visshet om hvem som är giftblandaren för att skydda er sjelf för hans försåt. Om ni vill följa mitt råd, skall ni göra detta; om ni deremot väljer att tillsluta era ögon för den fara som hotar er, kan jag endast säga er att ni helt säkert skall få betala för er dårskap med ert lif. — Hvad skall jag göra? frågade Douglas. — Ni säger att era lefnadsvanor i allmänhet äro mycket ordentliga. Ni frukosterar alltid i era egna rum; ni dinerar alltid och dricker ert kaffe i en viss väns hus. Med undantag af en biscuit och ett glas sherry som ni någongång tager på er klubb, äro dessa båda måltider allt