Fran Utlandet. Det är en sällsam torftighet, som den utländska pressen företer, och hade den icke romerska frågan, skulle den aftaga som en tvinsotspatient. Men lyckligtvis finnes just denna romerska träga, hvilken äfven omtuggas och vändes på allt sätt och vis. Hon är ock seg samt tål att bita i. I ett bref från Rom at d. 6 d:s skrifves sålunda: De andliga kretsarne härstädes befinna sig i större rörelse än någonsin. Hvarthän vi vända oss, möta vi endast tvister, misstankar och de häftigaste beskyllningar. Kyrkomötet har nu varit tillsammans i tre månader och har ännu ej sanktionerat ett enda dekret, det är icke heller troligt, att den nya arbetsordningen skall påskynda affärernas gång. Tvärtom, prelater, som rygga tillbaka från att bestiga talarestolen, gripa med ifver till pennan, och hvarje dag öfverhöljes sekreteraren med en störtskur af kommentarier öfver det första diskussionsförslaget, hvilka man fordras att deputationen skall fästa afseende vid. Men sjelfva arbetsordningens bestämmelser gillar ej heller af fäderna. En häftig protest emot dem är i omlopp och har redan tått 120 underskrifter, medan de franska och tyska biskoparne kommit öfverens om att bringa bestämmelserna under diskussion vid mötets nästa sammanträde. Debatten, om en sådan tillätes, skall bli stormig, men kardinallegaterna skola sannolikt träda emellan och förhindra att frågan väckes. Öppositionen tyckes återigen hafva blifvit stark. Påfvens tal vid utställvingens öppnande har åter fjermat de österländska biskoparne, just då de gjort sin underkastelse ; och de konstantinopolitanska armeniernas nästan fullständiga schism ger dem lust att göra samma motstånd. Ej heller råder mindre fara tör en schism i det katolska Europa. Pater Gratrys bref och msgr Strossmeyers angrepp på det romerska breviaret förklaras i Vaticanen för kätterska; den sistnämnde prelaten utmärkes nu som korrespondent till en för sin fientlighet mot katolicismen känd tidning. påfvon har med interdict belagt en broschyr af pater Antonio Isaia, kallad Påtvekonungen och de katolska folken?. Det oaktadt har ett exemplar blifvit af en hemlighetsfull hand insmugladt i hvarje mötesmedlems rum, och broschyren läses ifrigt af fäderna, under det romarena köpa i smyg sina exemplar till höga priser. Msgr Nardi söker att i sina gemena artiklar kasta ansvaret för all denna rörelse på biskopen af Orlans, hvilken å sin sida klagar öfver det franska sändebudet marquis de Bannevilles overksamhet och påstär, att han borde ansluta sig till oppositionen. Sådant är det skådespel at enighet, som f. n. uppföres i den eviga staden. Grefve Daruws (franska utrikesministern) bref till en biskop ur oppositionen har frambragt den största uppståndelse i Vaticanen. Påfven har haft en sammankomst med msgr Randi angående Sir John Actons utvisande ur Rom. (Acton anses för Times korresp., hvilken först offentliggjorde sagde bref.)