— — ——— —— ——— —— — Ni kan lita på styrkan af mina nerver, om det är detta ni menar. — Jag tror det och jag skall nu pröfva ert moraliska mod och er karaktersstyrka i allmänhet. — Haf då godheten och yttra er så kort som möjligt, sade Douglas med ett matt småleende. Jag kan nästan gissa hvad ni hor att sägs. Ni vill upplysa mig om att jag bär inom mig fröet till en dödlig sjukdom, utt dödens knotiga hand redan omslutit mig. — Något sidunt ämnar jag deremot ej säga cr, svarade d:r Westbrook. Jag kan ej finna några sjukdomssymptomer. Ni har en mycket stark konstitution, mr Dale, och kan uppnå en mycket hög ålder, om andra vilja tilllåta er det. — Huru menar ni? — Jag menar att om jag kan tro på mitt eget omdöme i ett förhållande som ibland står utom vetenskahens synkrets, så äro de symptomer af hvilka ni lider symptomerna af långsam förgiftning — Långsam förgiftning! upprepade Douglas nästan ohörbart. Det är omöjligt! utropade han efter en paus, under hvilken läkaren lugnt väntade på att hans patient skullo i någon mån återhemta sig från sin sinuesrörelse. Det är alldeles omöjligt. Jag hyser fullt förtroende till cr skicklighet, er vetenskap; men i detta fall, doktor Westbrook, är jag öfvertygad om att ni misstagit er. — Jag skulle gerna vilja tro det, svarade doktorn allvarligt; men jag kan ej. Jag har noga öfvertänkt er casus. Jag kan endast komma till en enda slutsats —