Göteborgsposten – 18 mars 1870, sida 3

Ilvarjehanda. En strikes: i Norrköping på 1700talet. En tidning berättade nyligen om en strike, -hvars maker, hette det, verlden väl aldrig tillförne bevittnat. Poliskonstaplar och stadssoldater i Rheims hade nemligen aflagt sina uniformsmössoroch vägrat återta dem, förr än staden ökat deras dagspenning med 15 centimer. Just här i vår egen goda stad, säger Norrköp. Tidn, inträffade på 1700-talet en dylik strike. Det hör till historien, att stadsvakten, i en nyare tid kallad stadens militärkår, en gäng utgjorde den enda polisen eller åtminstone dess kärna. Den bestod af 24 man, ett signifikativt tal, ty äfven de äldstes råd räknade lika många medlemmar. Den fysiska och den moraliska vakten om staden liksom i en konstellation, numeriskt uttryckt! Vaktkarlarne, såsom de i början anspråkslöst benämndes, ålåg, bland annat, att patrullera om nätterna, hvarvid de blåste i horn eller lurar. Och nationalfärgerna buro de. I blåa frackar och störletter, i gula byxor och med gula sultaner i hatarna samt väpnade med långa värjor och bardisa-t ner, företedde de någonting chevalereskt, hvilket ej kunde annat än imponera. Längre fram i tiden erhöllo de gevär med bajonetter och vordo riktigt fruktansvärda. Jemte uniform och sold, åtnjöto de fritt husrum i corps de gardet, hvartill hörde äfven en liten krog. Solden var dock nägot knapp, belopande sig till 60 daler kopparmynt eller 3 rdr 16 sk. om året, och utgick dessutom ej ordentligt. Till belysning i corps de gardet var anslaget ett helt lispund ljus årligen, som dock ej räckte till. En gång fann sig vakten till och med i saknad af varjor och gehäng-. Det ena med det andra måste alstra missnöje, hvilket växte allt mer och mer. Lorgafves skärpte magistraten disciplinen och lät till den ändan reparera och med rullar under föterna förse trämarren. Den strike, som länge hotat, inträffade och, eget nog, just på det stora revolutionsåret 1772. Med förklaring, att ede icke kunde vid sina sysslor hafva födan, utan nödgades svälta ihjäl, sleto gensdarmena en afton at sig uniformerna och kastade bort gevären. Derpå fattade de sina lurar och utstötte liksom till högtidligt afsked en tutti, som skrällde förfärligt öfver hela staden, så att innevånarne hals öfver hufvud rusade ut, ej vetande annat, än att moskoviterna anyo föllo öfver dem. Nu voro goda råd dyra. Natimössor rörde sig i alla riktningar åt råsturn Borgmästaren uppmanade gensdarmerna att göra tjenst, och eträmärren rullade på en vink lättfotad till rädstutröskeln. Men gensdarmerna läto sig ingenting bekomma, utan ärnade just ackompagnera sin fortsatta vägran med en ny fanfar ur lurarna, då magistraten och de äldste hastade att lofva vatt vara Detänkta på deras utkomst; de skulle få allt — Ja, strumpor, ved, ljus och till och med (hvilket var det naivaste) nya blåshorn. Dessa löften höllos och lönen af 50 daler i koppar förvandlades till lika många i silfver. Så ändades denna vidtutscende strike lyckligt och lika oblodigt som statshvalfningen samma år. Karnevalsmaskor äro en betydlig handelsartikel i Paris, och de handelshus som sysselsätta sig med denna affär äro vanligen respektabla och gamla hus, hvilka på det nyktraste sätt förtjena penningar på dårskapen. Paris förfärdigar masker men utlandet köper dem, åtminstone till största delen. Nevorleans, Newyork, Södra Amerika samt der isynnerhet Brasilien och Buenos Ayres äro bland de förnämsta kunderna, enär karnevalen der iakttages med stor entusiasm. Parisiska fabrikanter emottaga äfven ordres från Amerika på masker, representerande olika menniskoracer såsom negrer, engelsmän, tyskar o. s. v. Dessa masker begagnas vid frimurarnes Sammanträden, utan tvifvel för att beteckna alla nationers förening i srimureriet. Italien tillverkar sjelf sina masker. Ryssland beställer blott få, enär karnevalen lerstädes ej mycket firas; men det protestantiska lIungland behöfver ett stort antal masker, hvilka användas för firande af krutkonspirationens årsdag. Dels tilltölje af en fest dels tillfölje af en annan på lika ställen i verlden, är det alltid efterfrågan på De arbetare som äro anställda i denna fation tjena, karlarne 5 a 6 francs och qvinnorna 2 a 3 trancs om dagen. Äfven den simplaste mask sår igenom åtta arbetares händer innan den blir ärdig. Sjöfarts-underrättelser.