de uppresa sig emot det dubbla afguderiet ? Grefve Montalemberts ord och grefve Darus : noter tyckas angifva någon stor förändring i : förhållandena mellan Frankrike och Rom, mellan kyrkan och staten. Det är icke lätt att se, hvad för något varaktigt godt som skulle kunna vinnas blott genom lekmannainblandningen i mötets öfverlaggningar. Timesanser det nödvändigt att angripa det onda vid roten och tror, att alla det andliga väldets missbruk härleda sig från den verldsliga makten. Må franska trupperna återvända från Rom; må italienarne eller åtminstone romarena få Rom; och må kyrkan, äfven om hon sortsfaraude har sitt säte i Rom, erhålla en sådan författning, som kan göra henne till alla katolska nationers kyrka — en kyrka hvars trosläror icke äro, hvad grefve Montalembert nu säger dem vara: en kränkning mot menniskoslägtets sunda förstånd och heder. Onekligen har det stora bladet rätt, Enda sättet att kunna förebygga möjliga faror för Europa af, att påfven förklaras ofelbar och dermed på sitt sätt allsmäktig, är, att han öfverlemnas åt sina egna undersåter, på det att de må kunna tilltvinga sig den borgerliga statsordning, som öfverensstämmer med hvarje folks anspråk på rätt till utveckling i frihet och sjeltstyrelse. Bredvid det påfliga sträfvandet efter att motverka dessa båda hufvudelementer i den moderna staten, hvilket sträfvande onekligen verkar i hög mån nedtryckande, är det högligen upplyftande att se, huru ett nyss till nationalt oberoende och konstitutionel sjelfstyrelse kommet folk i sin ordning sträfvar att låta upplysningen sprida sina verkningar nedåt i folklagren, för att sålunda få detta nationala oberoende att varaktigt rotfästa sig. Under det att neml. de flesta at Europas re goringar vid olika tider upptagit lån, för att kunna föra krig eller anlägga jernvägar och utföra andra allmänna arbeten, har hittills intet fall förekommit, då statsän upptagits för uppfostringsändamål. Ett sådant lån har dock vu föreslagits i Ungerns dep. kammare, under bifall från alla fraktioner i IIuset. Det vill synas som att mer än 5000 byar i Ungern sakna skolor, och under debatten om budgeten föreslog en medlem af venstern, hr Rallay, att den summa af 250.000 floriner, som vegeringen begärde för upprättandet af nya sko lor, skulle ökas till 1 million floriner. Dettu lörslag understöddes af den värkände ungerske patrioten Frans Pulozky, hvilken i ett vältaligt föredrag påstod, att karghet i afseende på medlen endast kan vara förderflig, då det gäller folkets uppfostran, och att penningarne borde upptagas genom lån, om de ill regeringens förfogande stående medlen skulle vara otillräckliga för ändamålet. Till slut resolverades — och må detta lända den ungerska riksdagen till oförvansklig heder — ratt ministören skulle ombedjas till kammaren nlemna en tilläggsbevillning för det offentiga uppfostringsväsendet, under försäkran på örhand att hvilken summa hon än kunde för indamålet begära, skulle bli voterad. ————