Göteborgsposten – 17 mars 1870, sida 2

— Är ni säker på att ni riglade denna dörr just den natten? — Fullkomligt säker, sir. Mr Larkspur undersökte rigeln. Den var mycket stark; men den gick trögt hvilket antydde att den sällan begagnades. Mrs Smithson lade ej märke till denna omständighet ; men mr Larkspur gjorde det. — Kan ni minnas hvad ni gjorde den natten? frågade han hastigt vänd till den förvirrade Stephen. — Nej, sir; jag kan ej säga att jag minnes det så noga, stammade betjenten. : — Var ni hemma den natten? — Ja, sir, jag tror att jag var det. — Ni är ej säker derpå? — Jo, sir; jag tror mig kunna våga säga att jag är säker derpå svarade den olycklige unge mannen som under sin önskan att ej förråda sin kamrat fann sig drifven från den ena osanningen till den andra. Han visste att han kunde lita på alla betjenternas tystnad, och att ingen af dem skulle omtala kalaset på Fiolen. På eftermiddagen, sedan mr Larkspur intagit sin dins i hushållerskans rum, begaf hon sig åter till byn Raynham, men denna gång gynnade han värdshuset Fiolen. Mr Larkspur slog sig ned i skänkrummot der han efter att ha reqvirerat sin vanliga dryck slog sig i språk med uppasserskan. Af henne fick han bekräftelse på att värden lemnat husat samma morgon som sir Osvalds dot