Göteborgsposten – 17 mars 1870, sida 2

varit, och ni får ej bli stött, Matthew, för att jag framkastar en sådan beskyllning mot någon af era kamrater. — Jag blir ej stött, svarade Matthew vresigt; allt hvad jag kan säga är att jag ej tycker om ett sådant här förhör. Det har kommit en person från London med mylady i dag, och han lär skola ta reda på saken. Ingenting mera blef yttradt om den förlorade arftagerskan eller värden på Fiolen. Ämnet var tydligen af en eller annan orsak obehagligt för mr Brook, och som han var en favorit hos alla lät man det falla. Mr Larkspur företog nästa morgon en somsorgsfull undersökning af alla dörrar i slottet. Då han fick se glasdörren till den lilla sofkammare som innehedes af Stephen Plumpton, lät han höra en lång hvissling samt smålog med en mans triumferande småleende, hvilken funnit nyckeln till den hemlighet han velat lösa. Mrs Smithson, hushållerskan, ledsagade Andrew Lorkspur från rum till rum under denna undersökning, och han och Stephen Plumpton voro ensamma tillstädes då han undersökte glasdörren. — Har pi alltid er dörr riglad om natten? frågade mr Larkspur betjenten. — Alltid, sir. Tonen i manners röst och hans ansigte förenale sig om att förråda honom för den skarpsinnige Larkspur. Polismannen insåg att betjenten sagt honom eu ren osanning.