Göteborgsposten – 17 mars 1870, sida 1

slutet vägde jan och nejn lika i Andra kammaren. Men då ja sedlarnes antal uppgått till 35 tog man för afgjordt att nihilismen skulle bli slagen, enär intet tvifvel hystes om voteringresultatet i Första kammaren. Då Andra kammarens sekreterare tillkännagaf att Salalinien antagits med 169 röster mot 133 hördes plötsligt en stark applåd, som dock genast nedtystades. När den första voteringen sålunda aflupit, var det otvilvelaktigt att äfven Östgöta-banan skulle antagas, och så skedde äfven. Det är troligt att Sevalla-linien för hnfvudstaden blifvit mera fördelaktig, och det är icke osannolikt att den hade segrat, om ej nihilisterna — utan att derom hafva någon aning — sramtvingat Salatliniens antagande. Sala-linien hade icke gått, om ej Östgötaliniens målsmän gifvit Norrlänningaroe ett kraftigt handtag, men ett sådant erhöllo dessa älven af dem som ansågo sig böra respektera föregående riksdagars löften. För Östgötabanan talade två vigtiga skäl, som icke kunna bortresoneras: det ena nödvändigheten att icke låta en privathana (mellan Norrköping och Nässjö) uppstå, som konkurrerade med stambanorna, och det andra att Östgötabanan otvilvelaktigt kommer att be reda staten en ganska god inkomst. I afseende på Salaliniens antagande förekommer ett egendomligt förhållande. Den hade icke föreslagits af regeringen, och när den nu, detta oaktadt, är beslutad, så kan ej oppositionen rikta sitt klander mot regeringen tör det inträffade beslutet. Mot riksdagens majoritet kan oppositionen ej med samma bitterhet som mot regeringen vända sig, och derföre har också oppositionen blifvit försatt i en mycket generad ställning. Dot var onekligen ett hårdt slag som drabbade Oskarshamn-Nässjö-bolaget, då riksdagen vägrade bifall tull de fördelar som gretve Sparre föreslagit, fördelar som skulle upp njelpt bolagets bekymmersamma ställning. Men tvifvelsuan ansåg majoriteten betänkligt ati, sedan bolaget tör ett år tillbaka utan tvekan antagit de vilkor riksdagen föreskrifvit, nu ändra dessa vilkor endast derföre att bolagets krafter besunnos för svaga. Man kan ock a! detta bolags varma och lofvärda intresse för en privatbanas åstadkommande, dervid bola gets egna krafter mindre noggrannt öfverväg des, erhålla någon föreställning om hvilk svindlande töretag skulle plötsligt uppstått, ifall nihilismen nu segrat, då de tretiosex en skilda jernvägsförslagens målsmän genast sko lat anställa en kappkörning för att komma i åtnjutande af statsanslag. Det skulle ickafva dr länge förrän dessa bolag bestor mat både regeringen och representationen med sina anspräk på företrädesräct till anslag, och det skulle icke heller hafva dröjt länge förr in dessa bolag högljudt klagat derötver att de uppoffrat sista skärtven at egna tillgångar — och så pålordrat ytterligare un derstöd.