Göteborgsposten – 16 mars 1870, sida 2

mig att han denna natt varit i sitt rum vid vanlig tid och att dörren som vanligt var låst och riglad. Då magistratspersonen yttrade detta såg ban bort mot den ända af rummet der Stephen Plumpton stod bland sina kamrater, Den unge mannen hade varit svag nog att göra sig skyldig till en osanning, först emedan han ej ville förråda Matthew Brooks felsteg och dernäst emedan han var rädd för att yppa sin egen brottsliga försumlighet. — Om jag sade sanningen skulle det ej föra barnet tillbaka, resonnerade han för sig sjelf. Ifall det kunde det, skulle jag tala rent ut, Då kapten Copplestone slutat förhöret gick han in i biblioteket för att fullgöra det pinsamma äliggandet att skrifva till lady Eversleigh och underrätta henne om saken, Brefvet afsändes med aftonposten och kaptenen låste derefter in sig på sitt rum och öfverlemnade sig åt sin förtviflan. Hvem kan beskrifva den ångest lady Eversleigh led sedan hon erhållit kapten Copplestones bref? Hennes första ingifvelse car att skicka efter Andrew Larkspur som nn var återstäld efter sin sjukdom. Mr Larkspur infann sig straxt efter det han erhållit lady Eversleighs budskap. Han fann henne i högsta sinnesrörelse. — Har någon olycka händt, min fru? — Ja, svarade hon i det hon räckte honom brefvet. Mr Larkspur läste brefvet till slut och läste det om igen,