Göteborgsposten – 16 mars 1870, sida 1

narra mig af första bedrägeri som dessa dolda fiender utförde. Måtte jag hinna fram till Raynham innan de hunnit draga någon fördel af min fränvaro! Det var i dagbräckningen som kaptenens åkdon rullade in i byn Raynham. Då vagnen stannade utanför den hvälfda porten till slottet, kom en gammal qvinna, som gjorde portvaktartjenst, ut och öppnade. Han såg på henne, men stannade ej för att göra henne några frågor. Ett ord af henne skulle ha gjort slut på hons ovisshet; men i sista ögonblicket hade den gamle militären ej mod att göra en fråga för hvars besvurande han kände en sådan ångest — hade intet ondt händt Gertrud? I det andra ögonblicket blef denna fråga fullständigt besvarad utan att kaptenen behöfde yttra ett ord. Förstugudörren till slottet öppnades och i dörröppningen stodo två män. Den ene var mr Ashburne, magistratspersonen; den andre var Christopher Dimond, poliskoustapel i Raynham. Åsynen af dessa båda män underrättade kapten Copplestone att hans farhågor voro förverkligade. Någonting hade händt — någonting vigtigt — annars skulle Gilbert Ashburne, magistratspersonen ej ha varit der. — Barnet! utbrast kaptenen flämtande ; är hon död — mördad ? — Nej, nej, ej död, svarade mr Ashburne. — Ei död! Gud vare lofvad! utropade kaptenen, Men hvad har händt? frågade han knappt i stånd att beherrska sin rörelse så pass mycket att han kunde uttal. fe RR