Göteborgsposten – 15 mars 1870, sida 2

tidehvarfvet intill våra dagark. Under borgarekonungen Ludvig Filip i Frankrike framträdde motsatsen mellan bourgeoisie och peuple, den förra klassen i besititning af stor förmögenhet och politisk makt, den senare klassen bestående af de i torftigare omständigheter stadda samt af de alldeles medellösa proletarierna och innefattande väl 98?(, pret af hela befolkningen. Det låg i dessa förhållandes natur, att republikanska tendenser skulle på nytt uppkomma och mer och mer rikta sig mot egendomen, såsom den erkända grunden till olikheten i politiska rättigheter. Arbetareståndet fordrade ett annat förhållande mellan arbete och kapital, en annan samhällsordning. Dessa meningar fingo sig uttryck i Baboeufismen, hvilket predikade: Det gifves blott ett enda medel, som kan betrygga framtiden: konungamordet, tyrannernas mördande, lönmordet, eller huru man nu vill benämna denna heroiska handling. Ad. Blanqui, Barbes och Martin Bernard utgjorde det dårhusmessiga triumvirat, som sökte utbreda dessa läror. Den bättre delen af arbetareklassen vände sig dock omsider bort ifrån denna ohyggliga kommunism, som kunde i partiets Code de la Communaute rent ut säga: ÅUHvar och en må göra, hvad honom lyster, och sätta sig i besittning af allt, han anser sig behöfva. Arbetarne vände sig i stället till den af Lamennais predikade religiösa kommunismen, till hvilken ätven abbe Constant, Alphonse Esquiros och C. Pecqueur anslöto sig. Denna kommunism, som menade, att egendom och familj äro för Kristi religion, för kärleksreligionen af underordnad betydelse, framsköts längre af advokaten Cabet, som i sin bekanta bok Voyage en Icarie sökte ådagalägga, att Kristi evangelium ötverallt, der det är vordet till en verklighet, gått ut på egendomsgemenskap, likasom äfven alla verkliga filosofer arbetat i samma riktning. Cabets bok vann bifall bos arbetarne, och en förening uppstod af s. k. Ikariska kommunister. Julimonarkien föll och Louis Blane uppträdde med sina nationalverkstäder, hvilka skulle på statens bekostnad gifva arbete åt alla som voro utan sådant. Deras antal steg hastigt trån 7000 till 119,000 och nya skaror strömmade alltjemt till hufvudstaden, åt hvilka ej kunde skaffas sysselsättning, så att Je kommo att bilda en fruktansvärd stridshär mot den egande klassen, en här som hvarje ögonblick stod färdig att börja ett utrotningskrig. Louis Blanc inträdde i den provisoriska regeringen och i spetsen för den regeringskommission, som skulle ordna arbetarnes angelägenheter. Men den nya lagstiftande kammaren representerade egendomsrätten, utträngde Blanc ur regeringen och lät stänga nationalverkstäderna. Pariserproletariet reste sig nu till kamp d. 22 Juni 1848. I tyra dagar stod den verldshistoriska striden, at hvars utgång Frankrikes, ja, hela Europas sociala framtid berodde. På ena sidan sjelflorvärtvets, egendomens och arfvets rätt; på den andra socialismen, så tolkad af Louis Blanc i hans Organisasion du travail: Hela industrien bör öfvergå i statens händer, hvilken utfärdar lagar for arbetet, dem nationalförsamlingen eger att dekretera. Lönerna vid de särskilda slagen af arbete böra småningom göras lika, och staten i hvarje fall vara rätts ugt förbunden att sörja för arbetarnes bergning. Hela uppfostran bör för detta ändamäl ombildas, på det sporren till gagnelig verksamhet ej vidare må ligga i en större vinst på arbetet, utan i tilliredsställelsen att bidraga till det allmännas välfärd. Sjeltva statsförvaltningen bör således organiseras i proletariatets intresse. Nationalförsamlingen ölverlemnade i sn död den militära diktaturen åt Cavaignac. Det socialistiska partiet blef slaget, och dess lenare, Louis Blanc och Ledru-Rollin m. fl. måste taga till flykten. Uppsatsen berör härpå i kortbet Proudhons, Owens i England och Lassalles i Tyskland jsocialistiska social-demokratiska samhällskonstruktioner. Af Läsning för Folket ha vi mottagit 4:Ce häftet af 1869 års årgång, ionehällande: Stinas historia af O. v. F.; Om nyttan af skolgång; Källor och brunnar; Vårt försvarsmedel, 1. Handgeväret af A. Cajanus; Suezkanalen af A. F. Åkerberg. Från kufvudstaden, Stad-fullmäktigvalet för hufvudstadens tredje valkrets sistl. Lördag utföll sålunda: kommersråälet Siöherg erhöll 8834 kant